Bild: Hillevi Wahl

Äntligen ska jag lära mig springa!

Publicerat: 2015-02-20   |  Hillevi Wahl

Springskolan del 1

Jag vet att det låter helt bakvänt. För jag har väl ändå sprungit rätt många mil vid det här laget. Bara jag tittar mig omkring i vardagsrummet ser jag minst tjugofem medaljer som lyser upp tillvaron.

Och ändå: Jag kan inte springa.
Inte sådär som man ska.
Jag gör minst hundra fel hela tiden. Det vet jag med bestämdhet eftersom jag faktiskt har gått en sådan där dyr springkurs en gång, på den tiden jag trodde jag såg ut som Sofia Loren när jag sprang.
Kaxigt anmälde jag mig till en kurs för att lära mig springa snabbare och snyggare.
Men vet ni vad? De filmade oss! Mig! Och att se sig själv springa i slow motion kan vara det mest förnedrande jag har gjort i hela mitt liv.
Det var som att se en springande katastrof i elefantformat och med det där slow motion-ljudet ni vet moooooaaaoooooowwww.
Instruktören hade självklart vänligheten att tala om för mig exakt allt jag gjorde fel. Det var typ hundra grejer.
Efter den kursen ville jag aldrig springa mer. Det kändes som om det inte var någon idé. Hemskt, va?

Vilken tur då att jag har kompisar som Linda, som sa att "jag tycker du ska tänka att du kan välja vilken stil du vill springa med, din gamla glädjestil, eller den nya guldstilen".
Jag valde glädjen. Jag väljer alltid glädjen. Och då har jag inte ens läst Kaj Pollak.

Hillevis springskola

Så varför utsätter jag mig då för ännu en springkurs? Jo för att det är Miranda som håller i den. Så länge jag har sprungit lopp så har Miranda Kvist alltid susat förbi mig uppför backarna med ett glatt hejarop. "Heja Hillevi!" Hon har gjort tummen upp och klappat händer när det varit som kämpigast i uppförsbackar – och fast hon såklart ser att jag sprungit som en elefant, så har hon bara ropat: "Du ser stark ut Hillevi!"
Glädje.
Jag väljer Miranda och hennes skogstokiga grupp Team Nordic Training för att de springer på glädje, de peppar med glada tillrop och de kommer med feedback så att löpglädjen får en extra skjuts, inte tvärtom.
"Tryck fram höfterna, spänn rumpan, upp med bröstet och små steg, det ser bra ut!"
Och jag tänker att det är nog exakt så man ska ta sig an livet. Vad som helst som kommer i ens väg. Det är bara att trycka fram höfterna, öppna upp bröstet – och ta små steg.

Ps. Jag var ute och provsprang en runda i morse. Och vet ni vad. Jag klippte femton sekunder per kilometer! #detgårbranu

Alla delar i Springskolan