Bild: Hillevi Wahl

”Är det kul att skriva böcker?”

Publicerat: 2016-04-25   |  Hillevi Wahl

Världsbokdagen! Då är det härligt att vara författaren. Man blir så hyllad och inbjuden. I förra veckan fick jag den stora äran och lyckan att komma och bokprata för fyra klasser på Ösbyskolan i Djursholm. Det var elever från F-3 som fick varsin timme med mig.

Det var det absolut roligaste jag har gjort! Så mycket roliga frågor och så spännande samtal! Långa gruppkramar som aldrig ville ta slut. Och autografskrivande - jag fick till och med skriva autografer till barnens hamstrar!

Barnen skickade med mig en del frågor som de hade förberett. Jag tänkte att det kunde vara kul för er bloggläsare att få läsa några av deras kluriga intervjufrågor – och mina svar:

Varför skrev du böckerna om Elliot?

Bra fråga. Jag skriver nog alltid för att jag måste. För att jag är skrivnödig. När jag hör något roligt eller bra eller smart eller klokt eller intressant skriver jag ner det. Ibland blir det böcker. Elliot är en sådan klurig härlig kille - så jag började skriva ner det som han sa och funderade på - och då blev det böcker. 

Gillar du att träna?

Jaa! Jag älskar att träna. Men för fem år sedan avskydde jag det. Jag har alltid trott att jag var en klumpeduns, som inte var bra på gympa. Jag var alltid sämst på skolgympan, valdes alltid sist, kom alltid sist i mål och lyckades aldrig fånga en boll. Ni vet. Så jag tyckte inte det var roligt. Men för fem år sedan lurade en kompis med mig på militärträning. Det var superroligt! Det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Och när jag hade tränat i tre månader sprang jag mitt första lopp. Och fick medalj! Nu springer jag massor av lopp och tränar hela tiden. Bara för att jag mår så bra av det. Jag blir lugn och glad och till och med jättelycklig - och så skriver jag bättre. Förra året sprang jag 50 lopp för att fira att jag fyllde 50 år.

Hur var det när du var liten?

Det var rätt kämpigt. Båda mina föräldrar var alkoholister. Man kan säga att de använde vin och sprit som medicin, för att de hade ett längtanshål i magen. Och när de drack så glömde de bort mig. Jag kände mig väidigt osynlig och ensam. Då trodde jag att jag var den enda i min klass eller på hela skolan som hade det så. Men nu när jag är vuxen och har träffat mina klasskamrater igen, så har de berättat att nästan halva klassen hade det likadant! Alla skämdes och ingen vågade säga något till de andra. Men tänk om vi hade kunnat prata om det då, och hjälpa varandra. Vad mycket skönare det hade varit. 

Och andra saker jag inte visste då är att det finns jättebra stödgrupper för barn där man får lära sig mer om hur de vuxna kan få hjälp och hur barn kan få hjälp.

På stödgrupperna berättar de sådant här bra:

KOM IHÅG:

  • Det är inte vårt fel (barnens)
  • Du är inte ensam
  • Vi får prata om det
  • Vi kan inte bota dem (föräldrarna)
  • De kan må bra igen
  • Du kan själv behöva hjälp
  • Du har rätt att må bra

Den här braiga kom-ihåg-listan kommer från en stödgrupp som heter Trygga Barnen. De är underbara! Snälla och roliga och jättebra på att fixa saker. 

En annan sak som var kämpig för mig var att jag var mobbad. För att jag var annorlunda och pratade på ett annat sätt och såg annorlunda ut. 

Har du någon favoritförfattare förutom dig själv?

Ja, massor! Några som jag är extra förtjust i just nu är John Green, Gillian Flynn och Monica Zak.

Hur var din uppväxt?

Förutom det jobbiga så var det också mycket roligt som hände. Jag fick bo nästan hela somrarna på landet och åka hölass och leka med hundar, katter och får. Jag hade ett eget lamm! Han hette Pigge och jag dresserade honom så han kunde hoppa över hinder och allt möjligt. Han älskade att äta maskrosor och luktade supergott. Jag var med när lammen föddes. Det var spännande! Och så älskade jag att bada i havet nere i Skåne där vi bodde. Stränderna är så långa och vita och fina och vågorna kan bli jättehöga. Jag var rätt busig i skolan, har mina klasskamrater berättat. De sa att ibland när jag tyckte en lektion var tråkig så hoppade jag bara rakt ut genom fönstret och cyklade ner till havet och badade i stället!

Har du barn?

Ja, jag har haft en himla tur. För jag har fått de tre finaste barnen i hela världen. De heter Elliot, Movitz och Lykke. Elliot är 13 år. Movitz är tio år och Lykke är 8 år.

Varför har du en blogg?

En blogg är som en dagbok på nätet. Jag har alltid älskat att skriva dagbok. Genom bloggen kan jag dela med mig av mina tankar och funderingar till hela världen. Och få svar från mina läsare. Det är rätt coolt. Flera av mina böcker är dessutom blogg-böcker. Det är ett lätt och enkelt sätt att skriva böcker på. 

Vad ville du bli när du var liten?

Jag ville nog mest bli vuxen och tjäna pengar. Och flytta hemifrån. Och resa mycket, över hela världen och vara med om en massa äventyr. Allt det där gjorde jag sedan också. 

Varför ville du bli författare?

Egentligen hade jag tänkt att jag skulle bli författare när jag var gammal och klok och hade något smart att säga. Men jag råkade bli författare långt innan dess, när jag bara var 37 år. Då läste så många min blogg och tyckte den var så himla rolig så de bad mig att samla ihop de bästa texterna till en bok som de kunde ge bort. Då gjorde jag det. Sedan har det råkat bli tolv böcker till. 

Är det kul att skriva böcker?

Nja, det beror på. Det är kul att skriva. Men ibland är det riktigt jobbigt att skriva böcker. När jag skrev Kärleksbarnet, till exempel, då grät jag varje dag. Vissa dagar tycker jag att jag är superdålig på att skriva, då får jag gå ut och springa i stället. Men andra dagar är det lätt att skriva. Då är det bara roligt. 

Vad är din hobby?

Att träna och springa, och äta ägg. Haha! Jag älskar ägg. Min favoritmat just nu är stekt-ägg-och-bacon-macka. 

Om du skulle göra en ny bok vad skulle den heta?

Åh, jag vet inte. Och om jag visste det skulle jag inte våga tala om det, för då kanske någon annan lurig författare snor min fantastiska boktitel!

Tusen tack till Ösbyskolan för alla roliga frågor!