Bild: YouTube

Cliff tog ut löständerna – och vann ultramaraton

Publicerat: 2016-04-25   |  Hillevi Wahl

De sista kilometerna på Womens Health Half Marathon i helgen stapplade jag mest fram. Framåtlutandes. Benen var stela och jag var trött. Men jag tänkte på Cliff Young och fnissade lite åt att jag förmodligen såg ut som honom och fortsatte stappla framåt, halvlutandes.

För ni har väl hört om Cliff Young? Löparlegenden? Inte? Då måste jag berätta:

Det var en gång en man vid Cliff Young. Han var 61 år och hade aldrig sprungit ett lopp förut. Än mindre ett ultramarathon. Faktum är att han bara hade sprungit efter sina får på gården.
”När stormen kommer måste jag springa runt och valla in fåren”, sa Cliff Young.
Nu stod han på startlinjen tillsammans med andra vältränade löpare som nu skulle ställa upp i det första ultramaratonet mellan Sydney och Melbourne i Australien. Året var 1983. Sträckan de hade framför sig var 875 kilometer.
De andra, de hade löparkläder och snajdiga skor.
Cliff Young hade fårfarmsoverall och stövlar.
Alla skakade på huvudet. Hur skulle det här gå?
Cliff Young tog ut löständerna
”De är bara i vägen när jag springer”, sa han.

Pang. Starten gick. Och de snabba i snajdiga springskor kutade iväg. Cliff Young sprang knappt. Han snubblade liksom fram, framåtlutad, skubbade, skulle min gamla farmor sagt. Han hade en väldigt egen stil. Och det gick inte fort.
Efter 18 timmar var det mörkt. Då lade sig de snabba snajdiga att vila. För det var så man sprang ett ultramarathon. Man sprang så fort man kunde i arton timmar. Sedan sov man sex timmar. Sedan sprang man igen.
Men det visste inte Cliff Young. För han hade aldrig sprungit ett ultramarathon förut. Han hade bara anmält sig för att han tyckte det verkade kul.
Så efter arton timmar fortsatte han bara att skyffla sig framåt i stövlarna, framåtlutad, seg och långsam. Genom mörkret. Det bekom honom inte alls. Han var van vid att springa in får och andra boskap i mörker, ibland i storm, tre dygn i sträck. Han gjorde bara precis som han brukade, när han sprang in fåren.

Gissa vem som vann loppet?
Exakt. Cliff Young. Och han satte ett nytt världsrekord. Efter fem dygn, femton timmar och fyra minuter nådde han målet långt före alla andra. Och fick 10 000 dollar i prispengar. Men de ville han inte ha.
”Det finns så många andra som har varit duktiga”, sa han. Och delade ut pengarna till de andra löparna. Han behöll ingenting själv. Men han fick folkets kärlek.

Ibland känner jag mig lite som Cliff Young. Speciellt när jag springer långt och långsamt och ser de som springer sönder sig långt innan de når mållinjen. Man behöver inte springa fort. Man behöver bara skubba runt och komma i mål.
”You just have to keep going”, sa Cliff Young.