Bild: Hillevi Wahl

Födelsedagsfirande och löpträning med extra allt

Publicerat: 2016-06-08   |  Hillevi Wahl

Tisdagen i New York bjöd på löpträning inför loppet, Tjejmilen, på lördag. Anna fick hela gänget att bli snyggare och starkare och snabbare på bara fem minuter!
Instant snygg. Inte illa.

Vi fick lära oss springa med kortare steg, få upp hastigheten, använda fallkraften framåt och inte minst att använda armarna, en löpares bästa kompisar.
”Jag känner mig redan snabbare!”, sa en tjej.
”Vilka fantastiska tips!”, sa en annan.
”Jättebra! Nu kommer loppet att gå som en dans”, sa en tredje.

Att få ha löpträningen i Central Park gör inte saken värre. Lite extra hinderbana i form av allehanda hundar fick vi också. I Central Park går nästan alla hundar lösa och ägarna kallar bara lite lätt på dem:
”Come here, buddy”.
I New York är alla hundar en kompis.
Gunnar berättade förresten att det är totalt rökförbud i hela Central Park. Me like!

Instruktör Anna, fyllde 54 år och det firade vi med skönsång och allmänna hurrarop på Broadway. Jag vill också fylla år i NewYork! Förmodligen även min trettonåring.
”När jag blir stor ska jag bo i New York”, slog han fast. ”Det här är framtiden.”
Inte mig emot. Jag kan komma och hälsa på anytajm.

Vid tiosnåret drog hela gänget iväg med tunnelbanan till Brooklyn för sightseeing. Vi fattar äntligen hela tunnelbanesystemet med expresståg och lokaltåg och uptown och downtown och de olika färgerna. Barnen är superduktiga och har superkoll på kartor, gator, avenyer och tunnelbanelinjer.



I Brooklyn hoppade vi av guidningen efter en timme och drog vidare mot bron själva. Barnen orkade inte stå och lyssna till ”tråkprat”. Det var varmt också, upp över trettio grader, sa någon. Vi tog varsin pretzel under bron för att få i oss salt och vatten. Sedan vandrade vi långsamt över detta mästerverk, Brooklyn Bridge. En klassiker, på så många sätt. Kanske världens snyggaste bro. Det händer så mycket hela tiden. Folk cyklar, plingar, joggar, tokspringer, kysser varandra, sätter fast lås, tar kort, målar, dansar och gråter.
Det där med att låsa fast sitt eget hänglås på en bro, det har vi i Stockholm också. Men här har de utökat utbudet till att knyta fast nästan vad som helst. Hundratals hörlurar i regnbågens alla färger! Ögonbindlar från jordens alla flyglinjer. Strumpor! Och andra personliga föremål. Tokigt.

Vi svalkade oss med varsin mjukglass från en glassbil medan vi kollade in ett gäng killar vid broslutet på Manhattan. Mjukglass i New York betyder att du kan få dubbelglass doppad i choklad eller någon slags shakevariant med glass på toppen. Med strössel och chokladflarn. Den har blivit 13-åringens favorit. New York är verkligen alltid extra allt.
”Varför har vi inte sådana här glassbilar i Sverige?” undrade Elliot.

Efter en paus på hotellet tog vi en ny sightseeing i Central Park. 72:a gatan ner mot John Lennons Dakota-hus och Strawberry Fields. Movitz hade köpt såpbubblor och en speciell såpbubblehandske som kunde få bubblorna att studsa. Det blev en fin inramning till musiken vid minnesplatsen.



När vi skulle ner mot femte avenyn hamnade vi mitt i några spännande baseballmatcher. Killar och tjejer spelade mixade lag och peppade och svor och drämde till bollen så den flög över halva New York.
Samtidigt, på andra sidan åskådarläktarna klättrade ett stort gäng omkring på klipporna, nedanför var det ett tivoli och på författarnas allé gjorde en rullskridskoåkare hisnande konster med koner medan något bröllopspar fotograferades tio meter bakom honom. Man vågar knappt blinka, för då kanske man missar något.
”Det bästa i dag var nog alla souvernirer”, sa Movitz, som summering.
”Nej, jag tyckte det bästa var glassen”, sa Lykke.
”Killarna som dansade var häftigast”, sa Gunnar. ”Brooklynbron var också mäktig.”
”Bron och min nya gopro-stativ”, sa Elliot.
Själv tycker jag fortfarande att det bästa på hela dagen är morgonjoggen och träningen vid sjusnåret i Central Park. Det är en sådan fabulous start på dagen.

Läs mer om Tjejmilen i New York här: www.springtime.se