Bild: Hillevi Wahl

”Honey, I just love your shirt!”

Publicerat: 2016-06-09   |  Hillevi Wahl

Onsdagen rivstartade med en bootcamp i Central Park. En ytterst lekfull sådan. Det var så himla roligt så jag glömde att ta kort. Nu såg man också vilken vinnarinstinkt somliga av Tjejmilen-deltagarna hade. Speciellt imponerad var jag av superbloggaren My Martens som hade en jädrans sprätt i benen när vi hade stafett. Som tur var så var hon i mitt lag. Det är det jag alltid säger: Det gäller att omge sig med de bästa. Dessutom är My en sådan där ”Good People” som Eva pratade om häromdagen. En jädrans bra människa.

Vi körde armhävningar mot picknickborden i Central Park, knäböj i par, situps på borden och den där roliga plankan-duellen när man ska stå i framstupa ställ och försöka slå varandra på händerna.
Anledningen till att vi är så mycket på fötterna och picknickborden är tydligen att vi ska slippa vara på marken och smutsa ner kläderna. Lite märkligt, eftersom det är en jättefin park och vi mest håller till vid lekplatser som är garanterat fria från hundlort. Men det är ju inte alla som är vana vid militärträning och älskar att skita ner sig – det är nog tänkt att det ska passa alla.
Instruktörerna Anna, Anna och Johanna kompletterar varandra toppen och det märks att de gillar varandra och har kul ihop. De sprider glädje och trygghet. Trots att det är ett Tjejmilengäng så är det minsann inte alla som springer till parken – det är helt okej att gå på morgnarna. En instruktör tar täten, en springer någonstans på mitten av löpargänget och en går sist med de som vill ta det lite lugnare. Sedan möts vi på en gräsmatta och kör själva träningspasset. Alla får ut det de vill av morgonpasset.

Springtimeutflykten för dagen var till High Line. En märkligt skön oas som är en två kilometer lång park, som en gång var en järnväg som gick några meter upp i luften och startade i Meat district. Den användes mellan 1847-1929 och när den stängdes ner stod den länge och rostade sönder. Ända tills några smarta, miljövänner kom på att man kunde odla upp hela järnvägen. Nu är den grönt och skönt prunkande och pryds av allehanda roliga konstverk på vägen. Bland annat en bil, helt gjord av gamla däck! Garanterad dubbfria, såklart.



När vi nådde slutet av High Line shoppade vi lite coola grejer i High Lines smarta miljövänliga shop. Sedan frågade vi damen i kassan var den berömda Chelsea Market fanns.
”Darling, you’re standing on it!”
Rakt under oss, alltså. Och det var en himla tur, för nu kom regnet. Vår första regnskur i New York. Vi fikade i ett gammalt hisschakt på marknaden. Låter knäppt, men var genuint och coolt. Gott, dessutom.
I vår enfald trodde vi att det hade slutat regna. Men det hade det inte. Det vräkte ner och vi hade inte ett enda paraply. Så det var bara att kuta genom regnskurar och ta skydd under byggnadsställningar och markiser.

Barnen tyckte det var barnsligt kul.
Vi vuxna också. Folk är så snälla när man tränger ihop sig under ett regnskydd.
”Honey, I just love your shirt!”
”Is that your son? That’s a cool hat he’s wearing!”

Det där smittar. Nu säger jag likadant:
”Nice tie, sir!” eller ”I love your hair, ma’m, it’s beautiful!”
Man blir så glad av det. Både att få höra det, och säga det.

”Det där borde man fortsätta med när man kommer hem”, sa Gunnar.
Jag ska verkligen försöka.

Här kan du läsa mer om Springtimes Tjejmilenresa:
www.springtime.se