Bild: Hillevi Wahl

Hur har du undvikit skador, Hillevi?

Publicerat: 2015-09-01   |  Hillevi Wahl

Efter mina 50 lopp får jag ofta den frågan: Hur har du lyckats undvikit skador?
Svaret är närmast löjligt enkelt, jag tog det lugnt. Med en sådan här utmaning handlar mycket om planhushållning. Redan från början insåg jag att om jag skulle hålla ett helt år – och helst resten av livet, så fick jag inte ta i så jag sprack. Jag kunde inte smälla av ett vitalt organ bara för att försöka nå en viss tid eller ett visst resultat, det vore katastrof.

Tack och lov har jag bra självinsikt. Det är trots allt bara fem år sedan jag började träna för första gången i mitt liv. När jag planerade mina 50 lopp för ett år sedan förstod jag direkt att jag var tvungen att strunta i tider och resultat. Målsättningen har hela tiden varit att genomföra loppen med någon form av lätthet.
Jag har tagit det lugnt i början, ökat efter tre kilometer om jag känner att kroppen vill mer - och tycker att det är kul att spurta på slutet.

Större delen har jag faktiskt bara sprungit och vinkat lite grand som Silvia och gjort high-five med hejarklackar på vägen. Dessutom tjoar jag alltid lite till andra löpare utmed vägen. Inte minst de som har det tufft. Då ger jag dem en lätt klapp i ryggen och gör tummen upp, bra jobbat! Jag vet exakt hur tufft det kan vara i början när man springer sina första lopp. Och jag vet exakt hur mycket en sådan liten klapp och en tumme upp gör för orken.
Små glada tillrop är så viktigt. Att få känna att någon ser en, bland alla andra tusentals löpare, att någon ser att man kämpar. Någon tycker man är bra. Det betyder allt.

Får du inte håll?
Nej, faktiskt inte. På ett märkligt sätt har jag haft hjälp av min ansträngningsastma, den säger ifrån när jag tar i för hårt. Jag får aldrig håll, springer aldrig mer än vad kroppen orkar. Det går helt enkelt inte. För får man inte luft så kan man inte springa. Astman har lärt mig planhushållning och om man inte kör slut på kroppen, så håller den!

Men allvarligt, har du inte ens varit sjuk under hela det här året?
Jo, visst har jag det. Min ursprungliga plan var att ”jamen då får jag väl promenera runt” på de inbokade loppen. Men när jag väl låg sjuk i någon influensa så insåg jag att jag inte ens orkade gå fem kilometer. Då fick jag hoppa över det loppet och ta ett annat, lite senare när jag blev frisk.

Men fötter, knä och leder då?
Nej, inga skador, ingenting. Efter vissa bergslopp eller långa asfaltslopp som halvmaran i Prag så har jag såklart varit lite ”trött” i kroppen. Lite stel rentav, men jag har inte haft några direkta skador. Bara en liten blåsa under stortånageln efter Kilians Classik genom Franska Pyrenéerna. Jag är lika förvånad som alla andra. Men jag har tydligen en alldeles fantastisk kropp, jag är så himla glad i den. Den har verkligen funkat perfekt.