Bild: Hillevi Wahl

Hurra för andra milen efter rullstolen!

Publicerat: 2015-10-15   |  Hillevi Wahl

Weronica Rundberg var helt jublande glad efter Bergspasset i dag:
”Det är min andra mil efter rullstolen!”
Vilken seger! Jag får rysningar bara jag tänker på det.


Berätta Weronica, om rullstolen, vad var det som hände?
”Allt började en morgon 23 maj 2013, när jag vaknade och inte kunde lyfta armen och styra kroppen på vänster sida. Från början trodde läkarna att det var en hjärntumör. Sedan kom de tillbaka efter några veckor och sa att det var MS. Jaha, då fick jag ställa in mig på det. Men sedan kom de efter några veckor till och sa att det varken var tumör eller MS, jag hade en ovanlig inflammation i höger hjärnhalva. Läkarna trodde att jag aldrig mer skulle kunna gå.”

Men nu springer du milen! Igen. Hur har du lyckats med det?
”Först var det en jättesvår tid, först med rullstol, sedan kryckor. Jag gick upp väldigt mycket i vikt och mådde riktigt dåligt. Men tack vare min familj och min instruktör så har jag långsamt återvänt till träningen och livet.”

Du var ledsen i går, vad var det som hade hänt?
”Allt har gått så himla bra för mig, jag har klarat så mycket, både innan jag kom hit och här på resan. Jag har liksom satsat och kunnat checka av den ena grejen efter den andra. Men i går på discovibes-passet så kände jag hur jag hela tiden låg en halv sekund efter alla andra. Det var så påfallande. Jag har en fördröjning i hjärnan, med skadade nervbanor och i går gick det bara inte. Orken fanns, och viljan fanns, men hjärnan hängde inte med. Då blev jag så himla ledsen och besviken.

Vi träffades vid hissen och kramades lite.
”Ja, det var så skönt att få bryta ihop lite och få ur sig det. Det är en sådan trygghet med det här vardagspulsgänget. De såg ju att jag gick iväg. Men de lät mig vara när jag behövde det Sedan kom de och kramade om och peppade. Jag får en energiboost av allihop. Det är så mycket värme och kärlek i gänget. Det känns som om vi har känt varandra hela livet. 

Och nu har du sprungit din andra mil efter rullstolen!
”Ja, och det var bara för att instruktören Hasse sa att jag kunde! Och det kunde jag ju! Underbart! Jag är så himla nöjd!