Bild: Hillevi Wahl

I år låter vi barnen fixa julen

Publicerat: 2015-12-08   |  Hillevi Wahl

Brukar ni också stressa ihjäl er inför julen? Alla förväntningar, alla presenter, alla pengar som rinner mellan fingrarna, allt ska vara så perfekt.
Jag är likadan. Julen är årets värsta tid för mig.

Till viss del handlar det om att jag är medberoende. Alkisbarn. Det sitter i kroppsminnet, alla besvikelserna. Och min stora önskan att mina barn aldrig ska behöva bli besvikna på jul.

Men det handlar också om kvinnorollen. Den där som blir så tydlig vid jul. Man ska vara så jädrans duktig och snygg och laga mat som en gudinna och helst vara ekologisk och ekonomisk, och slå in klapparna så de ser ut som små konstverk och pynta hela huset medan man sjunger julsånger i stämmor, falla-lala-la-la-lalala! Sa jag att man ska vara sexig och snygg förresten, det måste man vara. Och rik!
Jag är aldrig något av det där. Jag är antingen för mycket eller för litet. Och jag känner mig stressad och bortglömd på en och samma gång. Jag bryter alltid ihop på julafton.

Men inte i år! För i år har jag kommit på bästa grejen: I år ska barnen fixa julen!
De ska handla och laga all julmat.
”Jag kan göra baconlåda!”, sa tioåringen glatt.
Och de ska julstäda.
”Jag kan städa vardagsrummet, vi behöver bara snygga till där”, sa min sjuåring.
Och de ska handla alla julklappar. De bestämde genast vem som skulle köpa julklappar till vem, hur mycket det fick kosta och hur man skulle tänka:

”Lykke gillar ju pyssel, till exempel, då kan hon få det.”
Genast kände jag hur stressen rann av mig. Ingen har ju samma förväntningar på barn. Eller hur? Baconlåda och en sjuåring som städar vardagsrummet är high five!

Visst är det genialiskt! Jag slipper ansvar, jag slipper bryta ihop, medan barnen får massor av beröm, växer flera meter och klarar av ännu ett stort projekt. Jag har dessutom planerat in träningspass varje dag på jullovet och kommer därför att känna mig starkare och snyggare än någonsin. Exakt hur snygg jag kommer att vara, vet jag ärligt talat inte, men det är känslan som räknas.

Visserligen kommer jag säkert att gå omkring och dutta med rengöringsspray och plocka med småsaker, men inte för att jag måste, utan för att det är mysigt att hjälpa till.