Bild:

Ibland blir det fel men då blir det bra ändå

Publicerat: 2016-04-04   |  Hillevi Wahl

Jag fick lyssna till en helt fantastisk föreläsning av Pär Johansson, ledare av Glada-Hudikteatern på Springtimeresan i Portugal. Bara de här föreläsningarna man får lyssna till, av och med Sveriges mest inspirerande personer, är värt halva resan. Pär Johansson berättade så mycket roligt, intressant och rörande och klokt om sina kollegor i Glada Hudik-gänget.

De har för övrigt också varit här på träningsresa och älskade varenda minut. Som någon sa: Bara man satte ordet ”schlager” framför all träning gav de järnet! Schlageryoga, schlagergympa och schlagerdans. En sak som Pär Johansson berättade satte sig fast i mitt huvud. Det var ett citat från en av skådespelarna: ”Ibland blir det fel. Men då blir det bra ändå”. Jag fick all anledning att plocka fram det där citatet som tröst när jag själv höll min föreläsning. För av någon anledning kändes det som om allting blev fel den kvällen.

Jag som brukar vara så säker, kan spela på publiken, locka till skratt och allt det andra underbara som händer när man får flyt – jag fick plötsligt en blackout. Jag stakade mig på orden, jag tappade tråden, jag började kallsvettas. En gång kom jag av mig helt. Då sa jag det och försökte hitta tillbaka in i föreläsningen.

Efteråt ville jag bara dö. Eller åtminstone sjunka ner genom jorden och springa därifrån så fort det någonsin gick. Men jag fick sådana innerliga kramar. Som aldrig ville ta slut. Och mina barn var fullkomligt lyriska. ”Mamma. Du var jättebra!” De kunde inte alls fatta varför jag var så missnöjd. I flera dagar efteråt kom människor fram och tackade för en fin föreläsning.

Även Pär Johansson. ”Tack för föreläsningen, det var jätteintressant!” Jag hade ju en idé i huvudet om hur det skulle vara, hur det skulle kännas, vilken stämning jag ville ha i rummet, hur jag själv skulle glänsa - såklart. Men det blev något annat. Det visste ju inte publiken. Fortfarande vet de inte det. De vet bara vad de fick, vad de fick se och höra. Och tydligen var det alldeles utmärkt.

Eller som Gunnar, min man sa: ”Om det här är din absoluta lägstanivå så är den förbaskat bra!” Så. Ibland blir det fel. Men då blir det oftast bra ändå.

Tack Glada Hudik-gänget för det fantastiska tänket.