Bild: Yogaworld.se

Ibland måste man säga saker högt

Publicerat: 2016-09-10   |  Hillevi Wahl

Minns ni sommaren? Semestern? Då när allting fick ta sin tid. När morgonen kunde börja mjukt och behagligt med en kaffekopp som det stod saker som ”ett hus utan kaffe är inget hem” eller ”godmorgon snygging” på. Sådär lagom filosofiskt käckt.
Men plötsligt – jag vet knappt hur det hände – så var det höst och man tog första bästa gamla tråkiga mugg och stressen började redan 06.30 och fortsatte till 22.00. Jaha, där gick den dagen, liksom.
Och jag.
Jag, som är författare och redan har missat två deadlines för en Mycket Viktig Barnbok som jag ska skriva, jag fick inte alls tid för Långa Tankar. De där som är så viktiga för oss författare.
”Mamma, varför heter det författare?” frågade min tioåring. ”Är det för att ni fattar allting före alla andra?”
Åh!

Älskade unge.
I de bästa av världar, när vi får tänka långa tankar. Då händer det att vi gör det. Fattar. Ser sammanhang. Ibland till och med före alla andra.
Men nu var det ont om långa tankar och att se något som helst samband med någonting annat. Det var bara vardagsstress.

I detta tankekaos, när jag försöker svara på brev från förtvivlade människor å ena sidan och uppdragsgivare å andra sidan och fotbollstränare och skolpersonal och bredbandsfolk å  den tredje sidan (jo det finns alltid fler sidor än man tror) – då ringer min vän PT-Alexandra.
Hon har bjudit ut mig att föreläsa på en må-bra-helg på Skeviks gård i början på oktober. Den skulle vi snacka om nu.
Men PT-Alexandra är en sådan där bra människa som på riktigt frågar hur det är, först.
Jag hörde mig själv säga att ”jotack, det är mycket nu och jag måste verkligen få till ett Skrivcamp i höst. Måste ta en vecka och bara skriva den där boken. Stänga av allt annat.”
”Jaa”, sa Alexandra. ”Det måste du ju.”
Fem minuter efter avslutat samtal hade jag bokat in en vecka för skrivandet i kalendern och clearat det med barnen och Gunnar. Inga problem ju.
”Klart vi fixar det!”
Jag som har tänkt att det var så omöjligt. Hur skulle jag kunna synka inspiration med tid och möjlighet? Det kändes så onåbart. Ända tills jag sa det högt.
Ibland måste man säga saker högt för att de ska bli verklighet.
Att säga saker högt handlar om att höra sig själv prioritera. Att välja och välja bort.
Vad är viktigast för mig, just nu?

Må bra helgen med PT-Alexandra, med yoga och utomhusträning, god mat, skratt och natur i lugn och ro – det blir den perfekta inledningen till mitt Skrivcamp. Då kommer jag ner i puls och kan andas och se detaljerna. Hej då skrivkramp, hej skrivcamp!