Bild: Hillevi Wahl

Jag sprang fort för att komma närmare barnen

Publicerat: 2015-09-17   |  Hillevi Wahl

I helgen fick jag en helt ny insikt. Det var efter nästan tre mil i svår terräng. Kroppen tog ut sig till sitt yttersta. Jag hade varit totalt fokuserad på vartenda steg, så jag inte skulle skada mig, i fem timmar. Tröttheten värkte och dunkade i kroppen. Livet värkte. Och då kom tankarna på barnen. Jag sprang fortare och fortare för att komma närmare dem. Jag längtade efter dem så hjärtat nästan brast.
Först trodde jag bara att det var jag.
Men på bussen som körde alla som kommit i mål tillbaka till campingen hörde jag flera kvinnor säga samma sak:
”När jag var som tröttast längtade jag efter mina barn så tårarna sprutade. Det gick inte att stoppa.”
Flera andra nickade. Några män också.
”Så är det nog. När man känner sig som mest utsatt och trött, då är barnen den ultimata tryggheten och värmen. Det är dit man längtar.”
Vackert. Och elementärt. Livet är så nära när man springer i naturen.