Bild: Hillevi Wahl

Låt kalaset handla om rörelse - inte socker!

Publicerat: 2015-05-28   |  Hillevi Wahl

Såhär i de hysteriskaste av alla kalastider kan jag bli så innerligt trött på alla matberg och alla sockerchockssmockor. Vad hände med de mer sansade kalasen vi hade som barn sjuttio- och åttiotalen?

Nu ska det inte bara hyras in underhållning för en halv månadslön och skapas något jädrans exklusivt event för varenda unge med teman - oavsett om de är ett år och inte ens fattar att de har kalas - eller om de är sju eller nio och föräldrarna desperat försöker triumfa över någon annan posh förälder. Dessutom ska det vara tårtor som slår hela instagramvärlden med häpnad, rosa eller regnbågsfärgade cupcakes till förbannelse, och enorma godispåsar och som inte det vore nog ska det också vara godisregn för att toppa av hela sockerchocken.
Allt medan föräldrarna sitter och fikar och funderar på hur de ska få barnen att avtända på vägen hem. Eller åtminstone innan det är dags att sova.
Jag klarar inte av sådana kalas. Jag får tinnitus redan i hallen på väg in. Sedan får jag migrän och sedan sitter jag bara och ler ansträngt och vill ut - ut och få syre och utrymme och kunna ta av mig finskorna och skutta barfota och springa fritt i friska luften.
Och vet ni vad, jag tror barnen känner likadant.
När jag fick min familj att byta socker mot äventyr under tre månader - något jag har skrivit om i boken Experimentet - så ingick det också att ha ett kalas med så lite sockerchocker som möjligt. Vi hade en tårta. Det var allt. I övrigt hade vi frukt, sockerfri saft och smörgåsar om någon var hungrig. Men inte ens det åt de upp, barnen. I stället satsade vi på lekar och utomhusaktiviteter. Det var fantastiskt skönt. Och lugnt. Inte ett enda barn grät! Fattar ni! När hände det senast på ett sockerkalas?
Bara genom att vara utomhus hittade barn olika sätt att roa sig, helt på egen hand. Vi hade ett kalas för femåringen på en minigolfbana. Själva spelandet och puttandet tyckte faktiskt de vuxna var roligast. Barnen klättrade i träd, plockade blommor, hittade en igelkott, lekte kull eller kurragömma. Självklart spelade de lite också när andan föll på, men framför allt rörde de på sig och hade en mysig eftermiddag tillsammans med sina kompisar och de vuxna. Avspänt och mysigt och utan sockerchocker. De vuxna fick tid att småprata och lära känna varandra. Barnen behövde inte prestera någonting utan kunde i lugn och ro skrota runt och leka med det de ville.
I fiskdammspåsen fanns ritblock och penna och en liten boll. Behöver jag säga att de började leka med bollarna direkt?

Ibland tänker jag att vi försöker köpa våra barn med socker. Vi har blivit så fantasilösa att socker är det enda vi kan komma på när vi ska trösta, muta eller fira våra barn. Men dagens barn behöver verkligen inte mer socker - det de behöver är rörelseglädje. I dansen, i leken, i äventyret. Och ett bra tillfälle att ge barnen detta är just när det vankas fest eller kalas.
Låt rörelsen stå i centrum. Inte maten eller godsakerna. Ansträng er lite extra för att hitta på lekar som passar just era barn. Det kan vara skattjakt eller stafetter eller pilkastning eller olika bollekar eller att tävla i vilken familj som kan gräva en grop på stranden som hela familjen får plats i.
För någon hundring kan man hyra en parklek med alla leksaker och en park intill. Eller ha kalaset på en 4H-gård - det brukar aldrig vara några problem.
Man kan spänna upp en lina mellan två träd och öva sig i att gå balansgång, man kan köpa lite cirkussaker och lära sig jonglera. Man kan hjälpas åt att plocka en blombukett till födelsedagsbarnet. Man kan ordna ett litet födelsedagslopp till ära av födelsedagsbarnet och Gissa Tiden. Den som kommer närmast sin gissade tid i mål (utan klockor och iphones och stegräknare) vinner. På så sätt kan alla vara med på sin egen nivå. Det blir lika svårt för pappa som för femåringen eller tolvåringen. Man kan spänna upp en klädlina och hänga ett lakan på och spela badminton. Man kan spela kubb eller boule eller försöka lära någon stå på händer. Och man kan dansa!
Man behöver inte ens hyra en lokal! Naturen är den största och bästa kalaslokalen som finns. Och tänk vilken lycka att få ha ett kalas där alla får gå hem med gräsfläckar på knäna i stället för tårar i ögonen.