Bild: Anci Näslund / Springtime Travel

Multisportmammans bästa tips: Så får du tid att träna

Publicerat: 2016-08-04   |  Hillevi Wahl

Annika Lans är multisportare i världsklass, gift med Björn som är världsmästare och multisportare och dessutom har de tre barn och en hund. Hon är sjukgymnast sedan 20 år tillbaka och träningsinstruktör med en speciell plats i hjärtat för överviktiga barn.
I kväll, på Springtimeveckan i Sälen, så fick vi lyssna på när Annika berättade om sitt träningsliv, från uppväxten i en orienteringsfamilj till dagens trebarnskaos.
”När jag fick barn hade jag som mål att bli den starkaste mamman i pulkabacken!”, skrattade Annika.
Här har ni hennes bästa råd för hur man får tid att träna:

Satsa på kvalitativ träning!

  • Korta kvalitativa pass gör ofta mer nytta än långa pass
  • Cykla till jobbet och passa på att köra intervaller
  • Kör kettlebell, 30 minuter hemma
  • Gör ett somapass på 30 minuter. Du hittar program på exempelvis träningskurser.se
  • Gör ett eget träningspass för att bli effektiv, (finns på dintraning.se)
  • Passa på att träna när barnen är på aktiviteter
  • Träna med familjen
  • Har du små barn? Passa på att träna när barnet sover i vagnen. Kör gärna backintervaller i en u-formad backe, ställ barnvagnen mitt i backen och spring upp och ner för backarna.
  • Ge varandra tid att träna. Hjälp varandra att komma ut. Ibland känner man sig trött och orkar inte riktigt ta sig för att träna. Då är det kanon om partnern pekar med hela handen och säg: ”Ut nu!” För sedan mår man så mycket bättre och är så nöjd. 

Hur gör man om man blir skadad och inte kan träna, då? En situation alltför många känner igen sig i. Annika hade toppentips där också:

Tänk kreativt!

  • Fundera på vad du faktiskt kan göra i stället.
  • Har du skadat ett ben, en fot eller knä? Då kan du träna överkropp och bål.
  • Har du skadat axel, arm eller hand? Då kan du träna ben och kondition.
  • Använd din rehab-tid till mental träning och passa på att stärka den svagaste länken. Ta gärna hjälp av en psykolog.
  • Låt rehabiliteringen ta tid. Har det egentligen någon betydelse om du inte kan springa på ett år - om du kan springa resten av mitt liv sedan? Låt läkningen ta tid, så blir det oftast mycket bättre.

Annika arbetar mycket med överviktiga barn på Barnmottagningen.
”Det största problemet är inte barnen, utan oftast föräldrarna. De kan sitta och säga till sina barn att ”Lyssna nu på vad Annika säger”, men när jag ber dem cykla med barnen till skolan så slår de ifrån sig med båda händerna: ’Nej, gud vad jobbigt, det orkar jag inte! Det är en sådan tråkig väg, den skulle jag aldrig vilja cykla!’ Men hur ska vi då kunna förklara för barnen varför de ska göra det?”

Många gånger fastnar överviktiga barn i en roll. De får rollen att vara den där som alltid går längst bak och kommer sist och säger att de hatar skolgympan.

”Det där blir jättesvårt att bryta, det har jag sett när vi har haft dem på träningsläger. För de kämpar och tar i och är helt fantastiska. De kanske inte alls vill ha den där jag-går-sist-rollen. Men när de kommer tillbaka till skolan och säger att det är roligt med gympan – så tittar alla konstigt på dem”, berättar Annika.

Att hitta en träningsform och ett gäng att träna med är viktigt på så många plan. Inte bara rent fysiskt. Att behärska sin kropp och trivas med den, vara del av ett lag eller kompisgäng – det ger självtillit, en känsla av sammanhang som är oerhört viktig. 

”Vad vi säger till barn har också betydelse”, säger Annika.

Eller inte säger. En tränare som aldrig ger beröm kan vara nästan lika skadlig som en vuxen som tvingar barn att överprestera.
”Barn är barn och inte sin prestation! Även om både jag och Björn är tävlingsmänniskor så har vi verkligen hållit tillbaka den där hur-gick-det-frågan när barnen har haft någon match eller tävling. I stället frågar vi: Har du haft det kul? Eller känner du dig nöjd? Och om de kanske inte är så nöjda så har vi kunnat fråga, efter ett tag, om det är något vi kan hjälpas åt med.”

Vilken bra fråga! Den vill jag att alla vuxna också ställer till varandra efter ett lopp. Strunta i den där eviga vad-fick-du-för-tid-frågan. Fråga i stället just det: Har du haft det kul?

”Upplever du naturen genom kroppen?” frågar en i publiken.
Annika ler stort åt frågan.

”Ja, så är det nog! Precis så. Och alla kan göra det.

Här kan du läsa mer: www.springtime.se