Bild: Nordic Military Training

Nu är jag trött på alla anti-tränings-troll!

Publicerat: 2016-08-22   |  Hillevi Wahl

”Jag säger bara det här i all välmening…” Har ni också hört den inledningen till leda?
För sedan kommer det där andra. Som siktar som pilar mot den som försöker vara hälsosam: ”Du ser faktiskt sliten ut! Du tränar alldeles för mycket! Du håller ju på att försvinna, akta så du inte får ortorexi!”

Om vi tar den första: ”Du ser sliten ut”. Nej, det gör jag inte. Inte mer än vanligt. Jag ser ut så här. Jag har kanske bara inte sminkat mig. Eller också har jag tagit bilder ur fel vinkel. Men jag röker inte och jag dricker inte. Så, all things considered, så ser jag rätt fräsch ut. Rent objektivt sett.

Och den andra: ”Du tränar alldeles för mycket!”. Eh, nej. Det gör jag inte. Enligt all forskning borde alla människor träna så de kommer upp i puls cirka 60 minuter varje dag. Alltså ett minimum. Jag försöker komma upp i ett snitt på 60 minuter varje dag, just nu.

Eftersom jag för träningsdagbok vet jag att jag ligger exakt där jag borde vara. I ärlighetens namn känns det oftast rätt futtigt om jag sitter på rumpan eller sover de andra 23 timmarna. Våra kroppar är gjorda för rörelse och allmänna glädjeskutt. 50/50 borde vara en mer hälsosam dos.

Hur ligger du själv till där? Kan vi snacka om det i stället?

Och den tredje: ”Du håller ju på att försvinna, akta så du inte får ortorexi.” Det här är bara en snajdigare variant på version nummer 2. Men här har vi uppgraderat med ett fint och skrämmande ord: Ortorexi. Med all respekt för människor som faktiskt lider av detta helvete – jag gör det inte.

Jag och många av mina kollegor som skriver om träning och hälsa gör det utifrån att vi vill inspirera och hjälpa andra människor att hitta sin egen träningsglädje – att få lite rotation på eländet, som jag brukar säga.
Livet är fullt av prövningar och alla, barn och vuxna, mår så mycket bättre, klarar de där prövningarna så mycket lättare om vi kan få springa, hoppa, skutta, klättra och ja, rentav slåss mot en boxningsboll eller slå på en kampsportskudde ibland.

Eftersom jag är rätt luttrad vid det här laget, så kan jag ganska lätt skaka av mig de där dumma kommentarerna. Men jag ser hur känsligare, skrivande kollegor knäcks av dem. Tvivlar på sig själva, på sin egen glädje. Och jag blir lika tokig varje gång jag ser någon släcka en glöd och en glädje i någon annans ögon.
Lägg av med det!
Det är ren och skär stöld!
Stötta i stället. Skriv glada tillrop. Tacka! För all inspiration, för att många av oss delar med oss av våra egna liv, våra erfarenheter och bästa tips. Ofta helt utan betalning, för att vi har en önskan om att få göra gott. Vi vill att andra ska kunna hitta sin rörelseglädje – precis som vi har hittat vår.

En dos träningsglädje varje dag. Tänk, att det fortfarande ska vara så himla provocerande!