Bild: Hillevi Wahl

Nu kör Gunnar och jag med stafettlöpning

Publicerat: 2016-05-09   |  Hillevi Wahl

Nöden är uppfinningarnas moder. Funkar det inte på det ena sättet får man hitta ett annat sätt. Lilltjejen Lykke går igenom en period när hon absolut måste ha en av oss vuxna med sig hela tiden. Vilket krånglar till det lite när Gunnar och jag ska försöka träna tillsammans.
Men då kom jag på det fiffiga med stafettjogg. Först springer jag iväg och när jag kommer in ger jag Gunnar en handklapp – och så sticker han ut på sin löprunda.
Det funkar förvånansvärt bra. Man peppar varandra som sjutton och jämför tider och har sig, nästan som om man sprang samtidigt. Rundan är densamma, vädret och terrängen densamma och dagsformen snudd på densamma, även den.
Ibland kan det vara bra att den ena sprungit rundan och kan varna: ”Tjur på stigen!”
Eller berätta om var man ska vara extra uppmärksam på vacker natur. Eller bara säga att ”i dag var det svettigt, så ta inte på dig för mycket”.
Gunnar har förvånat mig i helgen med att vara uppe först! Och springa ut som försteman på femkilometerssträckan. Mycket imponerande. Kanske för att det är mycket lättare att springa på landet, bland kohagar, soldis, rådjur, vitsippshav, kvillrande bäckar och en och annan tjur på rymmen.
Jag kan med andra ord verkligen rekommendera Stafettlöpning för småbarnsföräldrar eller andra som kanske inte lyckas få till träningen samtidigt. En high five i dörren funkar fint. Helt klart en glad-pepp-grej. Det blir gjort, man tränar nästan ihop, och hittar i alla fall formen tillsammans.