Bild:

Öppet kärleksbrev till alla superlärare

Publicerat: 2016-05-26   |  Hillevi Wahl

Den svenska skolan är i kris. Tv, radio och tidningar har de senaste åren berättat om nationella resultat som sjunker i en rasande takt. Vi har kunnat läsa om undermåliga lärare, överfulla skollokaler, toaletter som används som kapprum, stressiga lunchmatsalar och lärare som tvingas ha öronproppar, om elever som ingen ser och som inte får det stöd och den hjälp de behöver. Som trebarnsmamma är det lätt att bli mörkrädd.

Men jag har fått ynnesten att se en annan sida av Skolsverige. För det finns det skolor som faktiskt fungerar och som dessutom fungerar alldeles utmärkt, ganska många till och med, både kommunala och friskolor. Med lärare och barn och rektorer som går med hoppsansteg till jobbet. Det här är en hyllning till dem.

För det finns lärare, pedagoger och fritidspersonal som alltid har barnens bästa i fokus. Som lämnar alla sina problem och allmänna trassligheter hemma. Som gillar sitt jobb, som är nyfikna på allt nytt, nya elever, nya kunskaper, som är ödmjuka men ändå vet precis vart de vill med sitt ledarskap. 

Det finns pedagoger som vågar sätta gränser och har noll­tolerans mot hårda ord och tuffa tag. Som visar barnen respekt och får respekt tillbaka. De kan sina ämnen och får sina elever att lyfta. Det finns lärare som ser varenda elev, med styrkor och svagheter, som pushar och peppar och säger: Jo, du kan, jag vet att du kan! Som jobbar långt utanför sin arbetstid, som ser varje höjt självförtroende som en seger, sedan får de nationella proven säga vad de vill.

Det finns rektorer som vågar leda sin personal, som vågar ta jobbiga beslut, därför att vissa vuxna faktiskt inte passar in i skolan, de ska inte jobba med barn. Det finns rektorer som är riktiga eldsjälar, som entusiasmerar både personal, elever och föräldrar. De engagerar och får alla att dra åt samma håll och får dem att tro att allt är möjligt.

Alla syns kanske inte i tv, men de finns. Och jag vill bara skicka en varm sommarhälsning till alla dessa mina vardagshjältar:


Ni vet vilka ni är och vi vet vilka ni är. Tack för att ni lyfter våra barn!

(Tidigare publicerad som krönika i Metro)