Bild:

”Räkna leenden och inte kilometrar”

Publicerat: 2015-03-24   |  Hillevi Wahl

Springskolan del 6

På sjätte löpskolepasset fick vi lära oss grundläggande löpteknik för nedförslöpning, att våga utmana terrängen och känna kontroll.
”De flesta olyckor händer i nerförsbackar”, säger instruktör Fredrik Hjort.
Det är lätt att begripa redan i Lill Jansskogen. Vi får sådan himla fart i den minsta lilla nedförsbacken. Och Fredrik som har sprungit mycket längre och i mycket högre berg än vet vad han talar om. Säkerheten är oerhört viktig vid traillöpning. Liksom att våga utmana sig själv.
Här är en miniintervju med Fredrik om hans fantastiska löpäventyr.

Springkompisar är rätt sköna människor. Instruktörer också. Som Fredrik Hjorth på TNT. Han har tagit sin löpning till smått oanade höjder i projektet Crossing Boarders. Här får ni veta mer:

Hej Fredrik, vem är du?
”Jag är en glad och positiv människa. Pappa, scoutledare, managementkonsult, coach och löpinstruktör. Jag har alltid varit tacksam för det jag själv fått under min uppväxt och gillar att få ge tillbaka till samhället och hjälpa andra. Gillar ordning och att lära mig saker. Att få vara med på andras utveckling och resa är fantastiskt.”

Är det sant att du också hittade träningsglädjen efter 40? Hur hittade du den?
”Jag har alltid tränat, men mest inomhus. Löpning var inte högst upp på listan, men efter min korsbandsoperation 2006 så började jag komma ut mer i löpspåret. Ett par år senare så tog en vän med mig ut på ett varv runt Djurgården och jag trodde det skulle räcka med det. Men jag fick blodad tand och 2011 sprang jag Lidingöloppet och 2012 tog jag en Svensk Klassiker. Efter det kom jag i kontakt med trail running, utbildade mig till löpinstruktör och har arbetar med det parallellt med mitt jobb. Riktigt roligt!”

Nu är du bland annat löparcoach för Team Nordic Trail. Vad är det som är roligast med att lära folk springa?
”Det känns fantastiskt att få vara med mina härliga grupper och adepter och få hjälpa dem uppnå det de vill. Det finns många bra saker med att låta dem pröva på saker och känna efter vad som passar just dem. Men det bästa är nog att få vara med när polletten faller ner och de får till den där saken som gör att de ler bredare än brett.”
”Löpning får gärna vara utmanande och tufft, men det ska också vara roligt och passa in i vad var och en vill med sitt idrottsutövande. Att hjälpa andra hitta den form som passar dem är också något jag gillar med min uppgift som löpinstruktör.”

Vad är Crossing Borders och hur fick du idén?
”Jag sprang 33 mil på 8 dagar längs den första pilgrimsleden i Norra Spanien från Oviedo i Asturias till Santiago de Compostela i Galicien. Det var 8 marathon totalt. Fantastisk natur, supertufft och för en god sak.”
”Crossing Borders föddes som en idé när jag skulle söka in till Haglöfs Adventure Academymed mitt drömäventyr. Jag hade hört talas om den första pilgrimsleden, Camino Primitivo, och jag gillade trail running. Så att springa den var en klockren kombination. Sedan har jag alltid trott på att ge vidare till andra. Så att dedikera äventyret till Läkare Utan Gränser kändes naturligt. De arbetar med barn och utsatta på några av de mest drabbade platserna i världen. Alla kan inte åka dit och arbeta på plats. Men vi kan hjälpa till med att samla in medel efter vår egen förmåga.”
”Crossing Boarders handlar om att korsa gränser. En nordbo på iberiska halvön. En nutidsmänniska som springer längs en 1 200 år gammal led. Vi som har det bra delar med oss till de som behöver. Jag fick verkligen gå över min egen gräns, jag har aldrig sprungit så långt i flera dagar. Vi behöver alla pressa och gå över våra gränser och jag hoppas att mitt äventyr kan inspirera andra att våga ta steget.”

Vad är dina bästa minnen från Crossing Boarders? Och kanske värsta?
”Den dagen jag sprang från Pola de Allende i Asturias till Grandas de Salime är en dag som sticker ut. Först uppför en bergssida och länge en bergskam innan jag sprang ner till en flod vid en damm för att sedan klättra uppåt igen till min slutdestination. Vyerna var fantastiska. Flera gånger kunde jag titta tillbaka och se den andra bergskammen där jag kom ifrån. Det är svårt att beskriva känslan, men det var fantastiskt. Jag träffade flera härliga sällskap på vägen och löpningen var tuff och kul.”
”Det värsta, eller snarare jobbigaste var mer mentalt. När distanserna på kartan inte stämde med verkligheten så att jag på slutet av dagen hade tre kilometer extra att springa. Det låter kanske fånigt när man springer i snitt ett marathon om dagen. Men mentalt var det urtufft.”
”Första dagen som jag sprang 45 kilometer och sedan insåg att det var lika långt dagen efter. Den känslan kan fortfarande välla upp inom mig. Mycket jobbigt mentalt.”

Har du något tips till de som vill börja springa?
”Börja lugnt, ha inte bråttom. Många tar i för mycket för fort. Det leder till skador och det är inte bra. Jag tycker det kan vara bra att ta hjälp av en löparcoach just när man ska komma igång eller hoppa på en introduktionskurs.”
”Man ska ha roligt. Räkna leenden och inte kilometrar. Det finns olika typer av löpning och säkert en form som passar var och en. Jag gillar att vara ute lugnt och länge, gå uppför, prata med människor och gärna fika på vägen. Ibland kan ett utmanande intervallpass vara pricken över i.”
”Som coach gillar jag att hjälpa mina adepter att hitta det som de gillar med löpning. Vi kan pröva på olika former och helt plötsligt sprider sig ett leende på deras ansikten och då är de på rätt väg. Superkul!”
”Man ska aldrig ha dåligt samvete för att man missar ett pass. Var i stället tacksam för de gånger du kommer ut och njut. Det ska vara kul Gärna tufft, men kul!”

Vill du veta mer om Fredriks äventyr så kan du läsa här. 

Alla delar i Springskolan