Bild: logout.se

Rapport från logout-lägret

Publicerat: 2015-09-21   |  Hillevi Wahl

Dag 1. Kära dagbok.
Jag har inte skrivit dagbok sedan jag fick barn. Det är tolv år sedan. Nu skriver jag för hand och får nästan kramp i högerhanden med en gång. Märkligt.
Men vilken lyx det är att få ett eget rum på Svartsö Skärgårdshotell & Vandrarhem. Det var becksvart när vi kom hit efter en dryg tre timmar lång båtresa från Strömkajen i centrala Stockholm. Vi fick ha pannlampor för att hitta rätt. Så jag har ingen aning om vilken utsikt jag kommer att vakna upp till. Men jag kan höra havet och det doftar friskt.
Elin och Elin hade elden igång när vi kom och det blev lite som att samlas vid en lägereld. Vi är fjorton stycken totalt, några lärde jag känna lite på båten.
Vi fick ringa ett sista samtal innan vi närmast rituellt lämnade över våra mobiltelefoner och paddor. Vi fick ta en tickande väckarklocka i utbyte.
”Nej herregud, det klarar jag inte!” utbrast jag och drog hastigt tillbaka handen.
Tickande klockor, där går min gräns.

Sara som jag träffat på båten, är matlagningsdrottningen här och lagade bovetepannkakor med kvargröror och bär som vi åt vid lägerelden. Snuskigt gott. Vi försökte pejla in varandra och kolla av vilka förväntningar vi hade på helgen. Och vad vi var mest rädda för.
”Jag var rädd att det bara skulle vara en massa vältränade yogisar!”, sa Manne som pappabloggar.

Jag hade pratat och lyssnat på mina nya lägerkompisar sedan vi lämnade Strömkajen och var lite trött i huvudet. Längtade till ensamheten. Men jag undrar hur det ska gå att somna utan att få lyssna på mina älskade podcasts. Och kommer jag att kunna vakna utan telefonen eller väckarklocka? Hur mycket kommer jag att vilja vara för mig själv under helgen? Hur mycket kommer jag att hinna läsa? Och vilka är de andra? Egentligen?