Bild: Hillevi Wahl

Sänk tröskeln – man kan nästan alltid gå!

Publicerat: 2016-03-21   |  Hillevi Wahl

I dag var jag i Åda, nära Trosa, i den fullkomligt magiska skogen och naturen och provsprang Bolistbanan inför Åda Wild Boar Race som alla naturälskare kan springa den 16 april.
Efteråt föreläste jag om att våga sänka tröskeln. För sig själv, och för andra.

För 11-kilometersbanan, den kan alla kunna njuta av.

”Man kan gå!”, sa Eleonor Dalhäll som är tävlingsansvarig i bilen på väg dit.
Vad bra, tänkte jag. För det gick banne inte fort för mig i dag. Efter en månads sjukdom och vabb och en ansträngningsastma som sätter i bara jag går uppför ett par trappor, så fick jag nog gå mer än jag sprang. Och när jag sprang så gick det i långsamt Skalmantempo.

Men det var helt okej. Det var faktiskt mycket mer än okej. Det var underbart! Jag blev så lycklig av att vara där, att springa och klättra och lyssna på naturen. Jag hann njuta ännu mer än om jag sprungit fort.

Nu tror jag att de flesta som kommer dit vill springa åtminstone lite grand. Men det kan vara rätt skönt att veta just detta: Man kan gå runt, det hinner man gott och väl.

Målet är öppet i flera timmar.
De som springer ultrabanan ”Hemlängtan”, på 55 kilometer, kommer i mål långt efter dem som tar sig runt 11-kilometersbanan, så man behöver inte känna att någon står och väntar på någon långsam 11-kilometersmänniska.

 

Jag skulle så önska att fler vågade sig till de vilda skogarna i Sörmland, det är så magiskt. Knotiga, krångliga träd, mossor och vildsvin som vilar under en gran (joo, men du kommer inte att märka dem, de finns bara där).

Jag önskar över huvud taget att många fler barn och vuxna vågade sig utanför stigarna, långt bortom asfalten och fick klättra omkring i den urgamla, vackra, nästan orörda naturen.
De flesta tror att man måste vara supersnabb eller ha tuffa dyra kläder. Det måste man inte alls.

Naturen tillhör alla. Det är allas lekplats. Och man kan alltid gå.

11-kilometersbanan var en rätt kul lekplats. Tuff uppför många gånger - och sedan ner igen. Det var mycket upp och ner de sista kilometrarna, ”en teknisk bana”, som det heter på banläggarspråk. Det betyder att det är svårt att springa även för den mest snabbfotade, erfarna. Man måste hela tiden ha koll på var man sätter fötterna.
Men tar man det bara lugnt, så är det en fullkomlig njutning för kropp och själ.

Kan ni klättra över en stor sten, ett nedfallet trä, om ni inte är rädda för att få lera i skorna – ja då kommer ni runt Bolistbanan. Det behövs inte mer än så.

Kan jag så kan ni.

Barnloppet på 3 kilometer är också öppet för vuxna – så ta gärna med ungarna på det härliga skogsäventyret!

Vill ni veta mer om Åda Wild Boar Race, hela föreläsningshelgen och barnloppet World Childrens Prize Race – som är ett samarbete med den en av mina absoluta favorit- barnrättsorganisationer, så klicka på länkarna här nedan:

http://adawildboar.se
http://adawildboar.se/tavlingspm-2015/