Bild: Hillevi Wahl

”Skalman-metoden får mig att njuta!”

Publicerat: 2015-11-27   |  Hillevi Wahl

Jag får så vackra brev från er som läser bloggen och som kommer och lyssnar på mina föreläsningar. Och jag blir så innerligt glad varje gång. Speciellt när jag märker att det gör skillnad. Som det här brevet från en tjej:

Hej Hillevi!
Vet du vad, jag har börjat älska att springa! Det som var så tråkigt och gjorde så ont förut är nu mer kul! Tänker på dig varje gång jag har sprungit, att det är okej att springa som ”Skalman”. Och det får mig att njuta, att jag klarar något som jag inte gjorde förut. Eller jag klarade det, men jag fattade ju inte det då, men det gör jag nu. Jag kan ju massor av grejer. 

Och vet du vad som är konstigt. Jag ser annorlunda ut i spegeln, fast att jag inte har förändrats. Det känns konstigt, att jag ser något annat när jag tittar på mig själv. Konstigt men underbart. 
Massa massa kramar till dig!!
/L

För er som inte har sett mig föreläsa på sistone, så kan jag berätta att jag säger att jag springer lite som Skalman. Det går nästan i slow motion när jag springer. Men jag springer i ett väldigt jämnt tempo och jag njuter av naturen i varje sekund.
När jag springer lopp så swischar alla förbi mig i en jädrans fart redan från start och jag ropar glatt ”heja, heja!”. För jag är så imponerad av deras fart.
Men när vi börjar närma oss mål efter tre mil i svår terräng, så sitter de flesta på en sten och har vansinnigt ont. Med stora blåsor på fötterna, eller vrickade vrister eller kramp eller vad det nu är. Samtidigt som jag glider in i Skalman-fart och knappt ens är medtagen. Det kallas för planhushållning och självinsikt och kanske inte är så himla sexigt. Men det funkar.
Det är ingen slump att jag lyckades springa 50 lopp på ett år utan att dra på mig en enda skada. Jo en pytteliten blåsa, det fick jag. Men det var allt.
Skalmanmetoden for the win!