Bild: Hillevi Wahl

Unga tycker att skogen är ”ofräsch”

Publicerat: 2015-06-17   |  Hillevi Wahl

Jag var 45 år när jag själv testade militärträning och blev totalt frälst!
Som alla andra har jag köpt pinsamt många kort på olika gym, men inte utnyttjat dem. Då har jag tänkt att det var fel på mig. Att jag hade dålig karaktär. Men när jag hittade militärträningen insåg jag att naturen är världens bästa träningslokal. Ett ställe med bra luft, inga lysrör – och plats för alla!
Det var då tanken vaknade att jag ville ge detta till mina barn. Förmedla rörelseglädjen och en väg till att må bra. Släpp ut ett barn i skogen och du ska se att det direkt börjar skutta och klättra i trän!
Men många vuxna är rädda för skogen. De tror att det finns pedofiler och smittbärande fästingar i varenda buske. Och denna rädsla smittar av sig på barnen.
Professor Lars Kardell på Statens Lantbruksuniversitet har studerat våra skogsvanor under decennier.
"Vi vågar inte längre släppa ut ungarna”, säger han. När Kardell började forska om skog på sextiotalet hade han helt andra förväntningar.
”Jag trodde att det skulle bli rena trafikstockningar i skogen. Ju mer upplysta människor blev, desto fler skulle söka sig ut i naturen.”
Men så blev det inte. Ungdomar uppger i undersökningar att de inte vill ut i skogen för att ”den är ofräsch” eller ”tråkig – man kan ju inte köpa något där!”. Andra är rädda för skogen, deras föräldrar har lärt dem att det finns fågelinfluensa, smittbärande fästingar eller pedofiler i varenda buske.
”Barnen är överbeskyddade. De får inte gå till skolan eller pulkabacken själva, och då missar de också att hoppa i snöhögar, jaga varandra svettiga, ta en genväg som är en senväg och lära sig hitta. Att låta dem bygga en koja i skogen existerar inte längre. Man kan ju slå sig!”
I stället sitter barnen inne och spelar dataspel och tittar på tv två-tre timmar varje dag, dricker läsk och får ont i hela kroppen. Man kan undra vad som är farligast.
Som vanligt gör barnen som vi vuxna gör. Om vi vuxna aldrig hoppar i vattenpölar och kastar oss baklänges i lövhögar – så kommer barnen heller aldrig att våga göra det. Det räcker med att gå ut och närstudera en myrstack eller lyfta på en mossig sten – så stimulerar man barnens fantasi och upptäcker naturens små mirakel tillsammans.
”Det går utmärkt att leva utan skog. Men man missar lite av livets glädjeämnen. I stället hänger man en pelargon utanför fönstret och stoppar en bofink i en bur, så tycker man att man får naturkänsla”, suckar Lars Kardell.
Jag kunde inte sagt det bättre själv. Så öppna burarna, kliv ner från löpbanden och ge er ut i världens största och bästa träningslokal: Naturen!