Bild: Hillevi Wahl

Våga vara femtio! Eller vad du nu är

Publicerat: 2016-03-31   |  Hillevi Wahl

En sak som slår mig varje gång jag hamnar i ett nytt sammanhang med nya människor – är hur liten jag blir.
Som här nere i Portugal på första ledarmötet. Jag kände några av ledarna, men långt ifrån alla. Det finns ledare som har varit här femton gånger eller mer. Självklart skrattar de högst och tar mest plats.
Det är egentligen inget konstigt med det. Men det jag förvånas över är att jag, som är en rätt tuff och erfaren kvinna på 50 år, blir helt liten. Jag blir liksom tolv igen. Eller max sjutton och ett halvt. Jag fnissar lite nervöst åt skämt jag inte förstår. Jag sitter och ler för att ingen ska tycka jag verkar tråkig. Jag försöker hänga med i jargongen, nästan som på skolgården när man var liten. Jag sitter liksom på stolen och dinglar med benen och undrar vad i jösse namn jag har gett mig in på.

Sedan går jag ut från rummet – ut på stranden, den vidunderliga vackra milslånga – och andas och undrar vad sjutton jag håller på med.

”Våga vara femtio, Hillevi!”, ropar jag till mig själv och mot vågorna.
Det är möjligt att några av ledarna har varit här en miljon gånger och det ska man ha respekt för – men mina erfarenheter från femtio år med alla möjliga och omöjliga sorters människor är banne mig inte kattskit heller.
Vi kommer alla in från olika håll. Vi bär alla på en historia. Vi måste bära fram våra erfarenheter som de skatter de är, in i alla rum.
Den där litenheten gagnar faktiskt ingen. Inte oss själva, och banne mig inte gruppen heller.
Så våga vara femtio. Eller trettio eller fyrtiotvå eller vad du nu är. Om jag kan – jag ska verkligen försöka i dag – så kan du.