Bild: Hillevi Wahl

Var generös med komplimanger

Publicerat: 2015-12-02   |  Hillevi Wahl

Vi följer ju inte bara vår aktivitetskalender i vår familj, utan vi har också bestämt oss för att testa Svenska kyrkans alternativa kalender, som jag har bloggat om tidigare.
Första december var uppdraget: ”Var generös med komplimanger”. Det kan ju tyckas enkelt, men hur gick det? Jag gjorde en liten enkät i går kväll:

Lykke, 7: Jag har sagt till en kompis att hon var bra. Och så sa jag till pappa att han var fin.
Movitz, 10: Jag tyckte det var svårt att komma på vad man skulle säga. Men jag sa till Lykke att hon hade ritat coola teckningar. De var jättefina, hon är riktigt duktig på att rita.
Elliot, 12: Jag tror jag sa till en kompis att han hade en snygg klocka. Och köttbullarna var jättegoda, mamma.
Gunnar, 43: Jag har kört med komplimanger hela dagen! Det har varit ett sätt att få igång samtal på jobbet.
Hillevi, 50: Ja, och det var ett jättefint kärleks-sms jag fick av dig i dag. Tack!

Jag tror det där med komplimanger kräver lite övning. Jag har övat rätt länge och brukar ge små vardagliga komplimanger när jag träffar människor. Det är ett sätt att visa att jag ser dem. Och göra människor på gatan lite överraskat glada.
”Vilken härlig kappa!” kan jag utbrista till en främling. Det gör både henne och mig på gott humör.

Men allra mest komplimanger får nog hunden. ”Du är så fin, så fin, så fin, så! Jaa, vilken duktig tjej. Jaha, du är så gosig! Vilken bra tjej!”
Det tar liksom aldrig slut. Hunden blir mest lovebombad i hela familjen. Kanske är det en av hundens viktigaste uppgifter. Att bli lovebombad och ge kärlek tillbaka. Och öva oss i att ge komplimanger.