Bild:

Vår nya succéförfattare: Jag har blivit vrålstark!”

Publicerat: 2016-02-08   |  Hillevi Wahl

Rebecka Edgren Aldén är vår nya svenska thrillerdrottning. Hennes debutroman Den åttonde dödssynden har gjort toksuccé och är nu såld till fem länder. 
Men inte bara det, hon är dessutom en fantastisk vän till mig – och den som inspirerade mig att skaffa en personlig tränare. Hon berättade så översvallande entusiastiskt om hur hon kommit i sitt livs form, att jag bara måste testa PT-livet.

Rebecka, vad har det betytt för dig att ha en PT?
– Allt! Tidigare har jag alltid satt mig själv och min hälsa sist. Men med en min PT Fredrik Unge som står och väntar en viss tid, tre gånger i veckan, kommer jag iväg - varje gång! Jag är rätt ambitiös. Så bara han är där och väntar på mig och pushar mig så gör jag alltid mitt bästa. 
– Sedan var det en lyckoträff att det blev just Fredrik. Vi är båda gamla gymnaster, så gymnastiken har vi som ett gemensamt intresse. Så fort jag hade blivit hyfsat stark så började vi köra gymnastikövningar. Jag kör mycket handstående, rakarmsstyrka, ringar, räck - den typen av övningar. Och det är så kul! 
– Jag har aldrig i mitt liv varit så stark, och det är en fantastisk känsla! 

På vilket sätt är det annorlunda att träna med en PT?
– Jag tycker att det är roligt att träna, det är aldrig jobbigt att gå dit. Det kanske låter löjligt, men att han blir så glad över mina framsteg betyder mycket! Någon är där hela tiden, pushar mig, uppmuntrar mig och blir jublande glad när jag sätter något personbästa. Då säger Fredrik: "I made you!" Vi har superkul!

Tror du att din träning på något sätt har påverkat ditt författande, eller rentav bidragit till din succé?
– En sak har det i alla fall betytt och det är att jag nu VET att jag klarar mer än jag tror. Jag har aldrig sett mig själv som särskilt vältränad eller stark. Tvärtom har min självbild varit att jag är rätt dålig på idrott, särskilt kondition. Och jag har alltid varit lite rund. Att jag lyckades med detta - att bli vrålstark, för jag är verkligen stark - det gjorde något med mig.
– Någonstans befruktade boken och träningen varandra. Om jag klarade att skriva och få ut en bok - varför skulle jag då inte kunna bli en vältränad människa som älskar att träna? Om jag lyckades med att bli så här stark och vältränad - varför skulle jag då inte kunna lyckas som författare? Typ så.
– Nu känns det som att jag skulle kunna klara nästan vad som helst, bara jag verkligen bestämmer mig och lägger ner tid och energi på det. Inget kommer gratis. Jag tränade 166 pass förra året, jag sjukskriver mig aldrig!
– Boken kom också till av en massa jävlar anamma. Jag skrev minst fyra timmar varje semesterdag i fyra år. I dag vet jag att man inte bara ska drömma - man ska förverkliga sina drömmar. Det kräver hårt arbete, men det är värt det! Det är bättre att gå upp varje dag och försöka, även de dagar man är svag och allt blir dåligt. Det är när man slutar försöka som man misslyckas.