Bild: Nordic Military Training

Vattenfys på militärvis - årets absolut roligaste!

Publicerat: 2016-06-02   |  Hillevi Wahl

Lycka är att få cykla igenom världens vackraste stad klockan halv sex på morgonen medan staden vaknar och lyssna till koltrastarnas serenad längs Tantolunden.
Dubbel lycka är att sedan få köra ett vattenfyspass med Nordic Military Training i egen olympisk hoppbassäng. Ingen av oss som hade signat upp för denna världspremiär hade en aning om vad som väntade oss. Vi visste bara att det skulle bli tufft. Och förmodligen roligt. Och att det skulle vara i 75 minuter.
Det var inte bara roligt, det var så in i baljan roligt!

 

Instruktörerna Paul, Karolina och Oskar gick igenom alla moment med stor tydlighet. Det är trots allt en fem meter djup bassäng – och det gäller att ha viss självinsikt. Ett krav var att alla var simkunniga. Eh. Ja, det var nog det minsta man kunde begära av dagens deltagare.
Vi började med armhävningar, situps och bensprattel vid bassängkanten för att värma upp. Sedan var det bara att dyka i och börja trampa vatten. Man kan trampa vatten på en himla massa sätt.
Det har vi lärt oss i dag.
Man kan trampa med båda fötterna eller ett ben i taget. Man kan hålla armarna rakt ut, böjda uppåt eller rakt upp.
Och när man har armarna rakt upp är det jobbigt.
Det har vi också lärt oss i dag.
Eller som en kille frustade:
”Man får ju en helt ny respekt för konstsimmare!”
Man kan också dyka ner till botten på fem meters djup på flera olika sätt. Man kan sjunka med fötterna före – det är obegripligt läskigt.


Man kan också göra en fällkniv och dyka ner. Det är också läskigt. Speciellt om simglasögonen gick sönder så man måste blunda och inte har en aning om var man är.
Man kan få vatten i öronen på en himla massa sätt. Det har vi också lärt oss i dag.
Man kan göra kullerbytta framåt och bakåt och sedan trampa vatten på alla olika sätt. Sedan gör man det typ tio gånger och sedan ska man försöka dyka ner i djupet och sedan – häpp – är det stafett för nu ska alla snygga lag upp på ettans trampolin på andra sidan bassängen, helst från vattensidan. Då måste man dra, putta, knuffa, lyfta och trycka upp varandra. Då är det bra om man inte har smörjt in benen innan man hoppade i. Om man säger så. Om man nu inte vill glida av som en inoljad säl. Det vill man inte. Det har jag lärt mig nu.
Och sedan gör vi det där några gånger. Bara för att det var så roligt. Och svårt. Och som belöning får vi sedan stå över och under varandra på trampolinen och försöka göra armhävningar på något märkligt underbart vackert sätt.

 


Man kan faktiskt trampa vatten i 75 minuter. Det har vi också lärt oss i dag, med smärre avbrott för roliga stafetter och dyk och javisst ja, jag glömde ju att man kan simma under vatten också. Långt. Helst. Och då ska man simma som ett nyckelhål.
Ja, nyckelhål. Om ni hade varit med hade ni fattat.
Sa jag att det var roligt? Det var vansinnigt roligt. Och instruktörerna var precis sådär fantastiska som bara NMT-instruktörer är. Inget tjafs, men mycket beröm för bra jobb. Och vi var så himla bra, allihop. Även om det är skönt att veta att man fortfarande har utvecklingspotential. Om man säger så. 
Sa jag att det var roligt? Och tufft? Och alldeles, alldeles underbart? Och att jag är lycklig nu? Sa jag det? Bra. Då vet ni.