Bild: Hillevi Wahl

Vi rör oss ett maraton mindre i veckan – och blir feta

Publicerat: 2015-08-06   |  Hillevi Wahl

Ni har kanske också sett det på stränderna och badhusen i sommar. Att de flesta faktiskt numera är överviktiga. Både barn och vuxna.
Jag reagerar på det varje sommar. Att fetman ökar för varje år, och så här såg det absolut inte ut när jag var barn, för sådär fyrtio år sedan.

Samtidigt finns det en grupp som är extremt vältränad och smal. Som hetstränar och håller stenkoll på sin diet. Vilket allt oftare går över gränsen till ätstörningar, det också. Det är ytterligheternas tid, helt enkelt.
När jag simmat mina tusen meter fram och tillbaka i sakta mak medan barnen har plaskat bredvid har jag funderat över det här. Min tes är att den stora skillnaden mellan hur det var i samhället för fyrtio år sedan och nu är vardagsmotionen.
På 1950-talet gick vi ungefär ett maratonlopp i veckan mer än vi gör nu. Vi gick fram till tv:n och stängde av eller bytte kanal. Vi hade inga fjärrkontroller. Vi bakade själva. Vi bar hem matkassar. Vi klippte gräset med egen kraft. Allt som vi nu har apparater för, allt som går på el eller bensin – det gjorde vi oftast själva. Vi cyklade mer, gick långa sträckor och vi tog trapporna. Det fanns få rulltrappor eller hissar.
Tänk själva: Ett maraton i veckan. Det är rätt mycket energi. Rätt många kilokalorier som nu sätter sig på höfter och mage i stället.
Om vi inte extremtränar, som det heter. Om vi inte springer varje dag. Eller cyklar eller simmar. Då kommer vi kanske nästan ikapp det där vardagsmotionsmaratonloppet.
Kanske försöker vi som tränar bara vinna tillbaka lite av den kondis som vi har förlorat?

Jag skulle vilja lyfta vardagsmotionen mer. Ni vet det här vardagsenkla, att resa oss upp ur soffan oftare, att ta trapporna, att röra oss mycket i naturen, att låta bilen stå, att spontandansa i köket, att klippa gräs och räfsa löv och hoppa rep och hänga i knävecken. (Joo, det kan ni visst. Jag lovar!) Att faktiskt gå över till en granne i stället för att ringa eller sms:a på mobilen. Inte minst för barnens skull.
För allra mest ledsen blir jag när jag ser alla överviktiga barn. Det är tungt att starta livet med många extra kilon. Tro mig, jag vet.
Kan vi inte alla fundera på att inför nya bra och enkla vanor inför hösten: Till exempel att ta trapporna, låta bilen stå, cykla mer, hoppa i fler vattenpölar och dansa i fler aösregn!