Bild: Leila Söderholm

Operationer och behandlingar

Publicerat: 2016-02-08   |  Leila Söderholm

Jag fick veta direkt att jag skulle få stomi, men i min situation så tar man allt, bara man får leva. Innan operationen som skulle avlägsna tumören strålades jag för att krympa tumören, som var sex cm, och göra det svårare för metastaserna (spridningen) att överleva.

Jag ville så gärna vara med och jobba för min överlevnad så jag åt perfekt kost och hade ett mål att ha så bra kondition jag bara kunde till operationsdagen. Det var skönt att ha något att jobba mot när allt såg så mörkt ut!

 

Efter två månader kom operationsdagen och efter åtta timmar vaknade jag med en stomi på tunntarmen. Jag trodde inte att man kunde må så här dåligt, jag kunde inte ens sätta mig upp.Hissade jag upp sjukhussängen så svimmade jag de första dagarna. Den första veckan fick jag gå med gåstol, som är en slags rullator, det var omöjligt att hålla upp kroppen av egen maskin.

När jag fick mitt cancerbesked så tokdansade jag flera gånger om dagen, eftersom jag älskar att dansa till bra musik. Då reagerade min hjärna som om allt var som vanligt och jag kunde känna mig glad.

Nu använde jag samma trick, jag satt och dansade med händerna och fingrarna för att lura min hjärna, och det funkade! Hjärnan kände igen sig och pumpade ut en massa hormoner som gjorde mig pigg och glad. Då kunde jag sätta upp små mål, som att gå runt sängen, eller dra lite i en handduk. Flera gånger per dag gjorde jag samma sak och då orkade jag följa mina mål.

Nu fick jag också det fantastiska beskedet att jag inte hade den spridning de först trott! Helt magiskt.


Vecka efter vecka på sjukhus, men ganska glad ändå för jag lever!

Ta hand om er,
kramar från Leila 

 

MER:

Ett jobbigt besked

Leilas enkla övningar efter operation