Sidans innehåll presenteras i samarbete med Arla
Bild: Annika Strömberg

Ät och må bra, hur svårt kan det va?

Publicerat: 2016-03-17   |  Mamma-bloggen

I måndags höll Konsumentföreningen Stockholm ett seminarium som handlade om barn, mat och hälsa. Flera intressanta ämnen var uppe, t ex om vad barn ätit genom historien, med en av mina favoritforskare måltidsforskaren Richard Tällström, vad barn i olika länder äter till frukost med journalisten Christian Daun, Caroline Lunde, forskare i psykologi, kring tjocksnack och träningshets bland barn och ungdomar och så sanningen bakom matlarmen med Jacob Gudiol. En del av föredragshållarna har lagt ut sina presentationer på Konsumentföreningens hemsida. De säger kanske inte så mycket men enligt info sänds hela seminariet i Kunskapskanalen idag, fredag 18 mars. Förhoppningsvis finns det sedan på svtplay.

 

Jag var mest nyfiken på barns frukostvanor i olika länder, men tyvärr lovade rubriken för mycket. Christian Daun hade fått fyra exempel, från fyra enskilda barn, från Japan, Malawi, Holland respektive Frankrike som han pliktskyldigt rapporterade innan han med stort engagemang pratade om vad han gett sin son Stellan att äta, vilket han tidigare har publicerat i tidningen Hunger.

 

Bara fyra exempel, varav tre som jag redan hade hyfsad koll på. Vilken besvikelse! Jag delar med mig av dem ändå.

- Frankrike: baguette med sylt, sötaste frukostflingor man överhuvudtaget kan hitta, oftast i kombination med mjölk. (För några år sedan åkte jag skidor i Alperna med ett gäng fransoser inklusive ett par små barn. De tittade alla med uppriktig förvåning på den konstiga utlänningen som åt naturell yoghurt (!) till frukost. Que? Yoghurt?! Det är ju en efterrätt! )

- Holland: vitt toastbröd med chokladströssel, med mjölk till.

- Japan: ”lunchmat” med ris, grönsaker, gärna inlagda, och kanske lite kött eller fisk.

- Malawi: majs- och böngröt med jordnötter, sötpotatis och en hibiskussaft. Näringsrikt och nyttigt, sa Åsa Brugård Konde från Livsmedelsverket när hon fick kommentera dem, men man poängterade också att det är ett fattigt land med stora problem med undernäring.

 

Det man ändå kan säga som positivt är att de här länderna inte utmärker sig för barnfetma. Det beror nu kanske inte bara på frukosten utan på att de totalt sett inte äter så mycket som i andra länder. Kanske borde vi fokusera mindre på att hitta de supernyttigaste kruskakliflingorna och mer på att hitta en god balans i allt vi stoppar i oss? Matglädje och att äta tillsammans, utan skärmar, pratade barnläkaren Anna-Karin Edstedt-Bonamy om. Även om hon mer förespråkade nyttiga flingor än chokladpuffar, förstås.

 

Jacob Gudiol försökte visa på hur snedvinklade forskningsresultat blir i media och ännu mer i sociala medier. Larmet om arsenik i ris till exempel, där Livsmedelsverket var balanserade i sitt pressmeddelande men media blåste upp det oerhört mycket. Likadant med studierna kring mjölk där en studie som visade på negativa effekter fick stora rubriker världen över, men där sedan översiktsartikeln, dvs en studie med högre bevisvärde, gjord av delvis samma forskare, som inte visade några sådana samband inte ens fick ett pressmeddelande från Uppsala Universitet och förstås inte heller refererades i media.

 

Avslutningsvis pratade Petter om språkutveckling, utifrån sina egna erfarenheter av att växa upp med dyslexi och ADHD. Det jag kommer minnas mest är att det han sa om att tänka på vad man säger som förälder. Han kommer fortfarande ihåg att hans mamma sa till honom i 7-8-års åldern att ”vi är inte bra på musik i den här familjen”. Fortfarande när han hamnar i lite musikaliska problem hör han sin mammas röst i huvudet. ”vi är inte bra på musik” Det kan vara bra att tänka på! Ibland säger man saker lite snabbt, inte så genomtänkt kanske, för att det passar just då, men för barnet är det kanske något jättestort som sitter kvar i huvudet för resten av livet.

Bild: Annika Strömberg

Så fixar du vinterpicknick med bebis

Publicerat: 2016-03-15   |  Annika Strömberg

Förra veckan var jag som många andra i fjällen med min familj. Jag älskar verkligen skidåkning, både utför och på längden, och vill förstås dela denna kärlek med mina barn.

 

Min dotter (snart 5), fick gå i skidskola och lärde sig snabbt att åka slalom utan att hålla i någon. Längdskidor gick också bra med den nya, riktiga utrustningen. Hon kunde åka flera kilometer! 

 

Sonen fick ligga i sin sportiga friluftsvagn. Antingen stod han nedanför pisten där en vuxen fick hålla ställningar medan den andra fick åka ett varv i spåret själv, eller så åkte vi hela familjen runt i skidspåret. Båda mina barn har älskat att ligga i fjällpulkor och vagnar och sover aldrig så bra som när vi åker skidor. Dottern kravlar fortfarande förtjust in och sätter sig, men då börjar det bli lite för tungt för mig att dra. Tur att pappan är lite starkare!

 

Lunchen då. Den ska ju helst ätas ute, allra helst i en egen snödriva i lä med solen gassande från en klarblå himmel, men i alla fall ute. Min dotter har de senaste åren fått kalla mackor med ljummen chokladmjölk och ibland några kalla köttbullar eller kalla, kokta ägg till. Min dotter vill nämligen bara ha smör på sina mackor och då tycker jag att det blir lite dåligt med protein och är rädd för att hon ska bli hungrig fort igen. Därför har jag också ibland tagit med smoothies, som de nya Yoggi Yalla Smoothies (supergoda!), men de funkar bättre om vi sitter inomhus och lunchar.

 

För bebisar är dock inte iskall barnmat så poppis. Jag försökte mig på tricket att värma glasburken i en kåsa med hett vatten. Tyvärr ger inte den uppvärmningsmetoden mycket värme åt maten, särskilt inte när det är kallt ute. Mitt andra trick var att ha klämpåsar innanför jackan. Då var de i alla fall inte iskalla. De är ju också sötare än burkmaten och därför lättare för bebisen att acceptera än kallt ris eller potatismos. Lite väl sött som lunch kanske, men det är ju inte varje dag tänker jag.

 

Till slut bestämde jag mig dock för att det får bli gröt till lunch också. Hett vatten från termosen och lite kallt från vattenflaskan så blev det i alla fall ljummet ett tag. Det är ju inne med frukostmat hela dagen så varför inte en baby-brunch? Gröt eller välling är lätt att ha med sig och blanda på plats och går snabbt att få in. Det får bli mer varierad mat den här veckan istället!

Bild: Annika Strömberg

Så gör du en god och nyttig megastor muggkaka med äpple

Publicerat: 2016-03-03   |  Mamma-bloggen

Jag hittade ett recept på en riktigt god äpplemuggkaka, men den är lite för mycket fika för mig. Jag ville ha en rejält stor muggkaka som mättar ordentligt med mycket protein och mycket fiber. Därför gjorde jag om receptet, mer havregryn och mer äpple. Resultatet blev en muggakaka som blir lite frasig av allt rivet äpple. Extra gott med kvarg till, eller yoghurt om man vill.

 

En kompis till mig definierade muggkaka som ”ett mellanting mellan gröt och muffins” och det stämmer ganska bra. Men jag äter inte gröt till mellanmål, så gott är det inte och muffins tycker jag är för mycket fett och socker och för lite fibrer för att ätas ofta – ett mellanting är alltså helt perfekt!

 

Detta behövs för 1 megastor muggkaka eller 2 normalstora:

 

- 1 riktigt stort äpple eller 2 normalstora, ca 200 g äppleriv brukar jag ha

- ¾ dl havregryn

- 1 msk havrekli (alt lite mer havregryn)

- 1,5 msk mandelmjöl

- 1 tsk bakpulver

- 1 tsk kanel

- ½ tsk kardemumma

- 1 ägg

- 1 msk smör- och rapsolja + ev 2-3 droppar till kopparna (blir lättare att diska då)

 

Riv äpplet grovt, ner i en djup tallrik eller skål. Jag brukar inte skala utan bara ta bort eventuella dåliga fläckar (jag har egna äpplen, många med små skavanker) och så river jag så länge det går utan att kärnhuset kommer med. Blanda i alla de övriga ingredienserna och rör runt.

 

Gör jag en enda stor muggkaka kör jag den ibland i tallriken som jag blandat i, men det blir klart snyggare i en rejäl mugg (även om man inte äter muggkaka för dess utseende... ), dessutom lättare att diska. En stor kaka behöver 5 minuter på 750 watt i min mikro, i två muggar ca 3 min, men där får man testa sig fram lite. Jag brukar sticka med en provsticka och se att den är torr.

 

En stor muggkaka ger 480 kalorier, 15 g protein och 9 g fibrer. Jag brukar kombinera med 2 rejäla klickar av Kesella dulce de leche kvarg, ca 75 g. Då blir det drygt 100 kalorier och 6 g protein till. Detta blir alltså en rejäl portion – en stor frukost eller en lunch eller kanske ett rejält mellanmål när lunchen inte blev vad den skulle. Eller som idag, kvällsmat, när det bara var jag som skulle äta. Och då har jag dessutom fått i mig 200 av dagens 500 g frukt och grönt!

 

Delar man receptet i två muggkakor så blir det ett lagom stort mellanmål för en normalhungrig. God att äta med naturell yoghurt eller vaniljyoghurt, om man nu inte vill ha kvarg. Om jag tar naturell yoghurt sätter jag ibland till lite socker (2 tsk) i smeten så att kakan får en sötare smak, men det gör man ju som man vill!

 

Tidigare inlägg