Sidans innehåll presenteras i samarbete med Arla
Bild: Annika Strömberg

Amning, de första dagarna

Publicerat: 2015-07-26   |  Mamma-bloggen

Efter den första euforin och glädjen över den nyfödde är det amning som är i fokus både på BB och första dagarna hemma. Det är inte en lika glädjefylld process som att få barn, eller i alla fall har det inte varit det för mig, snarare ganska frustrerande och uttröttande.

På BB kommer "amningspolisen" relativt snabbt. "Har han ammat än?" "När ammade han senast? " "Det får inte gå mer än 3 timmar mellan...". Sköterskorna är mycket tydliga. Det ska ammas och det snabbt. Med dottern var vi lite avvaktande och det straffade sig med ett snabbt vikttapp och en svag bebis som inte orkade suga. Och då kommer den fram, den elektriska mjölkpumpen. Jag hatade den, trots att jag bara hade den några veckor. Det är inte mycket som kan få en att känna sig så mycket som en mjölkko som just en elektrisk mjölkpump. Ingen hud till hud kontakt och inga härliga hormoner som sprutar, bara en produktionsenhet av x antal ml livsviktig och näringrik mjölk, flera gånger per dag.

Den här gången gick det dock betydligt bättre, men min man gick ändå till apoteket och köpte en liten manuell pump när den lille nyfödingen hade sovit i nästan 12 timmar i sträck dag 3 och inte ville äta. Dag 4 hade Lilleman dock fattat grejen och åt 12 gånger på ett dygn. Å andra sidan var det bra med pump eftersom utbud och efterfrågan inte riktigt stämde överens. När jag beklagade mig över och sa "han småäter bara" sa dottern "men det får ju inte jag göra!". Hon verkade dock acceptera att reglerna var olika för en 4-åring och en 4-dagars bebis.

Min man är fantastisk just som amningscoach de första dagarna. Han hjälper till med det han kan – sked- och flaskmata, låta barnet lapa från en liten kopp, sätta fast amningsnappar och försöka få barnet att suga. Själv blir jag som sagt trött, frustrerad, får ont och orkar inte riktigt få till det. Då är det perfekt att det finns någon annan som orkar och pushar i lagom dos för att få det att funka. Till dig som av någon orsak föder ensam rekommenderar jag verkligen att be mamma, en syster eller en vän om hjälp. En nära och ogenerad vän är bäst - det kan vara ganska handgriplig hjälp som behövs, t ex ”hamburgergreppet” som sköterskorna kallar det.

Nu fick vi häng på amningen väldigt snabbt den här gången, visst kan det komma bakslag, men just nu så rullar det på. Jag var dock väldigt nöjd när jag i våras hörde psykologen Louise Hallin prata i Vardagspuls om att det är helt normalt att det tar 2 månader innan det funkar som det ska med amningen. Så var det förra gången, men nu var vi mer medvetna om att ligga i de första dygnen för att få igång både mor och barn.