Sidans innehåll presenteras i samarbete med Arla
Bild: Annika Strömberg

Ät och må bra, hur svårt kan det va?

Publicerat: 2016-03-17   |  Mamma-bloggen

I måndags höll Konsumentföreningen Stockholm ett seminarium som handlade om barn, mat och hälsa. Flera intressanta ämnen var uppe, t ex om vad barn ätit genom historien, med en av mina favoritforskare måltidsforskaren Richard Tällström, vad barn i olika länder äter till frukost med journalisten Christian Daun, Caroline Lunde, forskare i psykologi, kring tjocksnack och träningshets bland barn och ungdomar och så sanningen bakom matlarmen med Jacob Gudiol. En del av föredragshållarna har lagt ut sina presentationer på Konsumentföreningens hemsida. De säger kanske inte så mycket men enligt info sänds hela seminariet i Kunskapskanalen idag, fredag 18 mars. Förhoppningsvis finns det sedan på svtplay.

 

Jag var mest nyfiken på barns frukostvanor i olika länder, men tyvärr lovade rubriken för mycket. Christian Daun hade fått fyra exempel, från fyra enskilda barn, från Japan, Malawi, Holland respektive Frankrike som han pliktskyldigt rapporterade innan han med stort engagemang pratade om vad han gett sin son Stellan att äta, vilket han tidigare har publicerat i tidningen Hunger.

 

Bara fyra exempel, varav tre som jag redan hade hyfsad koll på. Vilken besvikelse! Jag delar med mig av dem ändå.

- Frankrike: baguette med sylt, sötaste frukostflingor man överhuvudtaget kan hitta, oftast i kombination med mjölk. (För några år sedan åkte jag skidor i Alperna med ett gäng fransoser inklusive ett par små barn. De tittade alla med uppriktig förvåning på den konstiga utlänningen som åt naturell yoghurt (!) till frukost. Que? Yoghurt?! Det är ju en efterrätt! )

- Holland: vitt toastbröd med chokladströssel, med mjölk till.

- Japan: ”lunchmat” med ris, grönsaker, gärna inlagda, och kanske lite kött eller fisk.

- Malawi: majs- och böngröt med jordnötter, sötpotatis och en hibiskussaft. Näringsrikt och nyttigt, sa Åsa Brugård Konde från Livsmedelsverket när hon fick kommentera dem, men man poängterade också att det är ett fattigt land med stora problem med undernäring.

 

Det man ändå kan säga som positivt är att de här länderna inte utmärker sig för barnfetma. Det beror nu kanske inte bara på frukosten utan på att de totalt sett inte äter så mycket som i andra länder. Kanske borde vi fokusera mindre på att hitta de supernyttigaste kruskakliflingorna och mer på att hitta en god balans i allt vi stoppar i oss? Matglädje och att äta tillsammans, utan skärmar, pratade barnläkaren Anna-Karin Edstedt-Bonamy om. Även om hon mer förespråkade nyttiga flingor än chokladpuffar, förstås.

 

Jacob Gudiol försökte visa på hur snedvinklade forskningsresultat blir i media och ännu mer i sociala medier. Larmet om arsenik i ris till exempel, där Livsmedelsverket var balanserade i sitt pressmeddelande men media blåste upp det oerhört mycket. Likadant med studierna kring mjölk där en studie som visade på negativa effekter fick stora rubriker världen över, men där sedan översiktsartikeln, dvs en studie med högre bevisvärde, gjord av delvis samma forskare, som inte visade några sådana samband inte ens fick ett pressmeddelande från Uppsala Universitet och förstås inte heller refererades i media.

 

Avslutningsvis pratade Petter om språkutveckling, utifrån sina egna erfarenheter av att växa upp med dyslexi och ADHD. Det jag kommer minnas mest är att det han sa om att tänka på vad man säger som förälder. Han kommer fortfarande ihåg att hans mamma sa till honom i 7-8-års åldern att ”vi är inte bra på musik i den här familjen”. Fortfarande när han hamnar i lite musikaliska problem hör han sin mammas röst i huvudet. ”vi är inte bra på musik” Det kan vara bra att tänka på! Ibland säger man saker lite snabbt, inte så genomtänkt kanske, för att det passar just då, men för barnet är det kanske något jättestort som sitter kvar i huvudet för resten av livet.