Annika Strömberg arla
Mamma-bloggen

Namn: Annika Strömberg
Familj: Man, 4-årig dotter och nyfödd son
Ålder: 41 år

Vill du ställa en fråga direkt till Annika? 
Då går det bra att mejla till annika@vardagspuls.se
Svaret publiceras sedan här i bloggen – och givetvis är du som frågeställare anonym.

Vad gör du till vardags? Jobbar med hälsofrågor på Arla.  

Tittar på: Mest på Barnkanalen just nu. Fåret Shaun är min favorit.   

Lyssnar på: Musik som går att sjunga med i, som Marit Bergman

Vanligaste vardagsmiddagen: Pasta och falafel med yoghurtsås och morötter.

Får positivt hög puls i vardagen av: Ultraljud, så fantastiskt att kunna se att allt ser bra ut och at bebisen växer som det ska!

Får negativt hög puls i vardagen av: Gå i trappor. 

Hur har jag förberett mig: Inte på något särskilt sätt. 

Om din mamma skulle beskriva dig, hur skulle hon göra det? Envis, klok och duktig. Hon är helt opartisk!

Vilket är ditt bästa vänta-barn-tips? Ät ordentligt och drick gärna mjölk till maten. 

Vad slinker alltid ner när du handlar? Ost, kvarg och kanske lite nötter.

När jag ska lyxa till det: Går jag gärna ut och äter. 

Om jag var folkhälsominister: Skulle jag se till att hemkunskap och idrott får utökad tid och mer resurser. 

Tanken är att den här bloggen ska handla om livet efter förlossningen. Om barn, mat till barn och mat till nyblivna mammor. Jag är inte dietist och inte utbildad i att ge råd till andra, men jag kan en hel del om mat, näringslära och vikten av att äta bra för att må bra genom min utbildning och mitt jobb.

Babysäng Bild: Annika Strömberg

Mammas sömn vs helamning i 6 månader

Publicerat: 2016-01-12   |  Mamma-bloggen

Det är ju inget direkt unikt, att nyblivna mammor får för lite sömn, men var går smärtgränsen? När ska man som mamma säga ifrån att Nu måste jag få sova och aktivt försöka hitta lösningar på problemet? Det finns många krav i samhället på hur mammor ska vara och självuppoffrande är väl bara förnamnet. Till slut kommer man ändå till en punkt där det inte går ihop längre.  När kroppen säger ifrån att den inte fungerar längre om det inte blir någon ändring. När man inte längre är en bra mamma pga sömnbrist.

 

Själv har jag i flera månader nu sovit max en till två timmar i sträck, ofta i ännu kortare intervall. Och det är förstås alldeles alldeles för lite. Jag är konstant trött, vilket också gör mig både irriterad och småkorkad. Det där med ”amningshjärna”, börjar jag tro, är en ren sömnbrist. För ingen blir smart av att inte sova alldeles oavsett amningen!

 

Just småkorkad kände jag mig när jag pratade med en annan mamma som berättade att hon gett sin son gröt på kvällen ”sen har jag fått sova hela natten”. Ah, den tanken hade jag ju för en månad sedan avseende tillägg, men sedan föll den bort i det grå decembertöcknet. Men okej, tänkte jag, jag skippar mitt börja-långsamt-med-mat-upplägg och ökar snabbt upp till en portion gröt på kvällen.

 

Ofta får man tipset om att försöka sova på dagen när bebisen sover, men det är svårt när det är andra barnet. Visst har jag gått och lagt mig ibland, men så mycket sömn blir det oftast inte. Mitt i vintern är ju valet också att knappt hinna ut när det är ljust om man ska sova på dagen och det känns också viktigt. Inte minst med tanke på det äldre barnet.

 

Tyvärr gjorde inte ens en hel portion gröt på kvällen någon större skillnad. Så efter helgerna började jag ge extra mat till lunch (barnmatsburk) och försöker hålla honom mer aktiv på dagen, t ex får han inte sova mer än 2 timmar på eftermiddagen. Jag har också ökat upp till 1,5 portion gröt på kvällen och ammat precis före nattning. Och nu kanske jag ser en ljusning. Ett par nätter har det första sömnintervallet blivit uppåt 4 timmar långt. Fantastiskt! Det gäller att jag kastar mig i sängen bara, hur trevligt det än är att få några lugna timmar för sig själv när båda barnen sover. God natt!