Sidans innehåll presenteras i samarbete med Arla
Bild: Annika Strömberg

Så har en son anlänt!

Publicerat: 2015-07-23   |  Mamma-bloggen

Väntan är över! Nu har äntligen min son kommit till världen!

Som jag nämnde tidigare så hade jag en tid för planerat kejsarsnitt på BB Stockholm så det finns ingen förlossningsdramatik att referera. Kejsarsnitt är ju lite speciellt i och med att det är en planerad operation. Man har en tid, kommer dit och blir snabbt upplagd på operationsbordet, får bedövning och “infarter” (för dropp) monterade och så några snabba skalpelldrag senare så är det klart och man ligger där med sitt nyfödda barn på bröstet och bara ler med tårar i ögonen. Fantastiskt!

Sen går det desto långsammare. Magen sys ihop, sen får man vara på "uppvak" ett par timmar tills bedövningen börjar släppa och sen skjuts in på ett rum. Då och då kommer det in nån sköterska och kollar till en, klämmer lite på magen och tar tempen och kollar barnet, men den mesta tiden får man vara ensam med sitt barn. Pappan var förstås också på plats - som tur väl är! Själv lämnade jag inte rummet de två dagar vi fick vara på BB så pappan stod för all markservice. Utan medföljande pappa/partner efter ett kejsarsnitt skulle vårdbehovet öka dramatiskt. Minsta lilla grej måste man ha hjälp med. Ställer de sängbordet 10 cm för långt bort når man inte det. Tappar man nåt är det förlorat, är det larmknappen är det kris. Och ändå får papporna betala en rejäl slant per natt för att vara där...

Igår kväll var det en diskussion i Aktuellt om vården ska sträva efter att få ner antalet kejsarsnitt eller om alla som vill har rätt att få bli snittade. Nu har jag fått kejsarsnitt pga att barnen legat fel, både dottern och sonen, och jag har svårt att tro att jag hade pushat för att få kejsarsnitt första gången om det inte varit nödvändigt. Jag har också blandade känslor för att ha "missat upplevelsen" och av att jag vet att barnen får en bättre start i livet med en vanlig förlossning.

Å andra sidan har båda snitten gått bra för mig och varit relativt smärtfria. Och när jag säger relativt menar jag verkligen det. Senast igår grät jag av att det gör ont så fort jag rör mig. Det har varit jobbigare och gjort mer ont denna gången än den första. Enligt läkaren en kombination av ett svårare snitt då jag varit snittad förut och att vi bara var kvar 2 dagar på sjukhus istället för 5 som första gången. Hemmet är inte riktigt lika anpassat för sjukvård som ett sjukhus är - ingen höj- och sänkbar säng, ingen mat på bricka och en dotter som pockar på uppmärksamheten - men alla Stockholms BB är som vanligt överfulla och man skickas hem snabbt om allt är normalt. I mitt fall med recept på vanliga Alvedon och Ipren, vilket tyvärr då inte riktigt har räckt. Men jag är nöjd med mina förlossningar och kan inte säga att det är fel att välja kejsarsnitt oavsett om man kan välja en vanlig förlossning.

Kanske att informationen om de olika alternativen borde vara tydligare. Det finns för- och nackdelar med båda förlossningssätten och de bör alla bli presenterade för. Kanske är planerade igångsättningsdatum ett sätt; att man själv kan välja dag inom ett rimligt tidsintervall. Det var en av åtgärderna som presenterades i Aktuellt, från Sundsvalls sjukhus. Anledningen skulle bland annat vara att mammorna då känner att de har mer kontroll. Det hade nog jag uppskattat i alla fall.