Bild: Pixabay

Att glädjas med andra ger glädje tillbaka

Publicerat: 2016-06-17   |  Tina Löfström

När jag var 14 år skaffade jag mig mitt första jobb. Jag skulle sälja jordgubbar utanför Hemköp i Fellingsbro. Full av glädje och stolthet över att jag fixat allt helt själv berättade jag för en klasskompis om det fina jobbet om hur roligt det skulle bli. I min vision över kompisens reaktion hade jag målat upp en bild av glädje, kramar och gratulationer. Verkligheten? Ett surt och avundsjukt: ”Jaha, kul för dig”.

Ibland möter vi på sådana här personer i livet. Människor som har svårt att dela glädjen när saker går bra för oss, men som annars är bra vänner. Men dessa små reaktioner gör det svårt för oss att fortsätta dela glädjesmoment med dem vi allra helst vill dela dem med – dem vi tycker om. För min del, när jag var 14 år, så slocknade glädjen jag kände över det nya jobbet som en låga under rinnande vatten. Istället förbyttes den till besvikelse och självtvivel: ”Borde inte jag vara glad nu? Är det här inte en så stor grej som jag trodde?”. Då var jag 14 år, idag vet jag bättre.

Länge trodde jag att dessa människor var elakingar som bara ville göra en illa. Men på senare år har jag förstått att det ligger något helt annat än elakhet bakom. Det är det låsta tankesättet som spökar. Det låsta tankesättet får in oss i en ond tankegång, där vi börjar tänka om oss själva som att vi är eller inte är saker – att vi är födda med talanger och begränsningar. Att vi är bra på matte eller att vi inte är bra på matte. Att vi är en rolig person eller att vi är en tråkig person.

Det låsta tankesättet gör oss rädda för andras framgångar. Vi börjar nämligen se dem som ett hot mot våra egna framgångar. ”Om hon kan fixa ett jobb så enkelt, men inte jag. Då betyder det att jag är sämre än henne”. Vi jämför hela tiden våra egna egenskaper med andras, och värderar oss själva utifrån dem. Så länge det går dåligt för någon annan, är vi bättre. Men den dagen någon annan springer före. Vad är vi då?

Är det då så konstigt att vi i det läget förvandlas till missunnsamma, ledsna och dåliga vänner? Det är inte illvilja. Det är sorg över att vi känner oss dåliga och misslyckade. Att vi inte lyckades lika bra och att vi i låsta tankesättet blir lurade att tro att platsen på toppen från och med nu är upptagen.

Jag var låst inom flera områden i livet förut. Inom dessa områden blev jag den missunnsamma elakingen och blev ledsen när andra lyckades bättre. Jag visade det visserligen aldrig, istället lade jag på en spelad glädje och låtsades att jag var glad för deras skull. Idag finns inga av dess känslor kvar i mig. Idag blir jag genuint lycklig och glad när andra lyckas – tänk att jag har så häftiga personer omkring mig som utför stordåd!

Vårt sätt att se på världen kommer sig av en rad olika faktorer som kokas ner till ett låst eller utvecklande tankesätt. Att då börja se på världen med nya ögon, kan vara en riktigt stor utmaning. Men om belöningen för att ifrågasätta vår egen världsbild besparar både oss själva och våra nära en massa negativa känslor så är det värt det. Varje dag.

Och alla vet ju att delad glädje är dubbel glädje!


Många kramar,
Tina Löfström, Lyckoexpert
Följ Tina på facebook!