Bild: Maria Eberfors

Hur självkänsla skapar ett låst tankesätt

Publicerat: 2016-03-24   |  Tina Löfström

I tonåren var jag ganska osäker och kände mig ofta fel, ful och dålig. Efter att ha läst en självhjälpsbok kom jag över ett knep som lovade att det skulle ändra på allt detta. Och så stod jag där. Framför spegeln och såg mig själv i ögonen. ”Jag är bäst, jag är smart, jag är rolig…”. Jag pratade till min egen spegelbild, precis som jag lärt mig i boken. Effekten var omedelbar – jag kände mig bra! Plötsligt kände jag mig som allt det där jag just intalat mig. Jag kände mig bäst, härlig, rolig och smart. Men inte visste jag där och då, att denna härliga känsla i stunden, flera år senare skulle lägga grunden till att jag fick sömnproblem, ångest och var nära att gå in i en depression.

Under kommande år pendlade jag ständigt mellan att känna mig bäst, störst och starkast och liten, obetydlig och kass. Det fanns inget mellanläge. Antingen var jag bra eller så var jag dålig. Antingen var jag bäst eller så var jag sämst. Att lära, träna och utvecklas fanns inte ens med på kartan. Jag trodde på fullaste allvar att jag antingen kunde något (hade talang för det) eller inte kunde (saknade talang). Detta ledde till en inre kamp för att hela tiden bevisa för mig själv och min omgivning att jag dög. Att jag minsann kunde. Jag var slav under vad andra skulle tycka. Jag var bunden till att hela tiden bevisa att jag var bra, att jag var perfekt och lyckad. Men jag kände aldrig så. Jag kände mig som en bluff och som att alla mina framgångar kom sig av tur. Jag undvek situationer som kunde få mig att framstå som dålig, vilket gjorde att jag hela tiden stannade i min komfortzon (som med åren krympte) och aldrig vågade utmana mig själv. Och varför skulle jag ens testa? Antingen så hade jag ju talang eller så saknade jag den. Om jag hade talang behövde jag inte träna, för så kunde jag ju redan. Om jag saknade den var det ingen idé att ens försöka.

Idag vet vi, tack vare forskningen, att mekanismen bakom detta ligger i de tomma orden: När man intalar sig att man är bra, trots att man egentligen inte gjort något alls så blir det som när man blåser upp en ballong. Den är stor, fin och färgglad. Den gör oss själva och andra glada. Men vid minsta vindpust blåser den bort. Och vid minsta nålstick spricker hela ballongen.

Och vi alla vet ju att livet serverar både vindar och nålstick. Det är en del av livet. Vi får kritik, vi misslyckas, vi gör fel. Vi ställs inför motgångar och vi har dåliga dagar. Om allt vi då består av är ett uppblåst gummiskal och ingenting mer – vad är vi då när illusionen spricker? Ingenting.

Jakten på självkänsla gör därför mer skada än nytta, då vi sakta blåser upp ballongen genom att INTALA oss att vi är bra, istället för att göra saker som får oss att må bra och känna att vi utvecklas. Vi sitter hemma i soffan och hjärntvättar oss själva, istället för att gå ut och upptäcka världen. Vi övertygar oss själva att tro på tomma etiketter istället för att lära oss, utvecklas och bli bra på saker som är viktiga för oss. Därför är begreppen ”hög” eller ”låg” självkänsla bristfälliga, då de enbart är en skala i det låsta tankesättet.

Antingen är man bra eller så är man dålig. Antingen är man bäst eller så är man sämst.

Låst tankesätt självkänsla

För mig blev vändpunkten när jag insåg detta. Med den insikten kunde jag bryta mig loss och byta till ett utvecklande tankesätt. Det förändrade ALLT.

Byt till ett utvecklande tankesätt för att känna hur kraven, osäkerheten och rädslorna spolas bort. Byt till ett utvecklande tankesätt och känn hur kroppen blir lätt, tyngden på axlarna försvinner och ödmjukheten gentemot dig själv återigen flödar. Byt till ett utvecklande tankesätt och märk hur du slutar styras av vad andra ska tycka om dig. Byt till ett utvecklande tankesätt och märk hur du frigör dig själv och ditt egenvärde från prestationens bojor.

Jag har testat och jag kan varmt rekommendera det.

Kram på er!
Tina Löfström
Följ Tina på facebook!