Bild: Tina Löfström

Rädsla för tystnaden

Publicerat: 2016-07-22   |  Tina Löfström

Jag läste en forskningsstudie där deltagarna fick sitta i ett tomt rum i en stol, utan fönster i 15 minuter. Deras enda uppgift var att sitta där och tänka. Ingen tv, ingen radio, inga podcasts, inte ens en tidning fanns där inne att underhålla sig med. Det visade sig vara outhärdligt för den större delen av deltagarna. Det visade sig att deltagarna hellre gav sig själva små elchocker än att bara sitta där och göra ingenting. När möjligheten gavs, valde en stor del av deltagarna att testa elchockerna hellre än att bara sitta och vänta ut sina 15 minuter.

Helt galet, kan man tycka. Men studien visar en stark drivkraft hos oss människor. En drivkraft som vittnar om att vi hellre gör någonting, oavsett vad, än ingenting. En drivkraft så pass stark att till och med smärta är bättre än ingenting.

Då är det är inte så konstigt att jag dagligen möter människor som är livrädda för tysthet och ensamhet. Som verkar vara så vana att alltid ha något att göra, att tysthet och sysslolöshet blir en mardröm. Jag själv är inte bättre. Jag är bra på att fylla mina tomma stunder med innehåll. Fippla på telefonen. Podcast och ljudböcker i bilen. Jag är van att tvn står på hemma bara för ljudets skull. Jag tittar på serier eller läser hellre böcker än att sitta tyst och göra ingenting. Och allt detta får mig ibland att känna mig som en rastlös femåring. ”Jag har tråååååkigt…..!”.

Varför är vi så rädda för tystnaden? Är det för att vi är rädda för våra egna tankar? Jag tror att det handlar om att vi är så vana att fylla alla hål i vår vardag, att det känns familjärt och tryggt.

Jag tror att vi är så bekväma i det vi vet, att den okända tystnaden blir läskig. Vi är så vana att alltid ha något att göra. Hela tiden, varje dag. Dag ut och dag in.

Men vad händer när vi väljer tystnaden och låter våra egna tankar komma upp till ytan? Vad händer när vi stänger av alla distraktioner?

Jo, vi släpper fram oss själva. Det finns starka fördelar att bara vara ensam i tystnad med sina egna tankar. Forskningen visar hur detta är en av de viktigaste delarna i var och ens egna personliga utveckling. Det släpper lös vår kreativitet, närhetsbehov och ger oss tid till att verkligen reflektera över oss själva. Vilka är mina värderingar? Vad är viktigt för mig? Vad vill jag i livet? Vilka människor är viktiga för mig?

Ensamtid får oss att växa som människor. Det för oss in på ett äventyr där vi får möjligheten att upptäcka oss själva utan yttre störningsmoment. Vi får i lugn och ro reflektera över våra liv, utan att ta hänsyn till andras tankar och känslor. I tystnaden väcks utvecklingslusten till liv.

Och vi inser snart att det är ganska så härligt!