Bild: Vardagspuls

Ett avslut och en början

Publicerat: 2015-12-27   |  Familjens hälsoresa

Tre månader har passerat. Tre månader med blod, svett och tårar (Nja, inte blod kanske,  men nästintill.)  OCH sist men inte minst, massor utav skratt och glädje!

För visst har denna resa varit väldigt jobbig ibland, prövningar har ställts på sin spets och om sanningen ska fram, så har jag varit nära att ge upp många gånger. Men när man ser tillbaka så är det inte det jobbiga man minns, utan det är allt roligt och positivt som vi fått vara med om!

Denna resa har betytt mer än ni någonsin kan ana. Nu har det gått ett par veckor sedan vi var uppe i stockholm på den så kallade grand finalen. Träningsresultaten var positiva, Jocke hade verkligen ökat sina resultat till max, och även jag och Saga hade bättre styrka än innan. Min vikt hade sakta men säkert börjat röra sig neråt.

Nu har vi fått massor utav verktyg med oss, så nu börjar vi en ny  resa hemmifrån. (De säger om viktväktare, att ”en gång viktväktare, alltid viktväktare”.  Det stämmer väl bra det där talesättet, för är man överviktig så får man ju alltid tänka på vad man stoppar i sig.)  Våran hemmaresa kan ni inte läsa mer om på denna blogg, men jag har även en privat blogg, där kan ni följa oss och se  hur det går för oss i fortsättningen!

Julen har som bekant många prövningar med mat och sötsaker, så nu efter nyår tar vi nya tag! Gott nytt år önskar vi er alla!

// Carro, Jocke och Saga

Bild: Johnér

Fötterna hade inte sett dagsljus på väääldigt länge

Publicerat: 2015-12-12   |  Familjens hälsoresa

Sist då tv-teamet var hos oss och filmade så skulle vi ju även väga oss igen. Det skedde först enskilt, ej med kameran på om jag säger så, och det kändes ju bra.

Sedan när kameran rullade ville de även ha med när vi liksom ställde oss upp på vågen. Grejen var ju den att vågen var en specialvåg som med svag ström mäter fettet även inuti kroppen, så vägningen måste göras barfota. Det hade jag ju inte tänkt på. Mina fötter var liksom inte i det skicket för att bli filmobjekt om jag säger så, de hade ju gått i ide inför vintern, och hade väl inte tänkt att titta fram i offentligheten föräns till våren, då det var dags att hoppa i sommarskorna. Först då hade jag väl tänkt att ge dom lite kärlek och omsorg, med filning och lackning.

– Du behöver väl inte zooma in skankerna? frågade jag filmkillen bedjande, men bestämt. (Skanker – ett ord jag ofta säger om fötter, vilket Leila skrattade lite åt).

Men det var ju precis vad han gjorde. Sedan var det Jockes tur. Och hans fötter hade inte sett dagsljus på VÄLDIGT länge. Hans fötter påminde lite om trollfötter – håriga, beniga, knöliga och med en massa tåludd som stack fram mellan tårna! Ja herregud, vi skrattade så tårarna rann!  Ska bli väldigt intressant att se programmet den 15:e. Eller inte.    Fniss;-)

Bild: Caroline Vahlberg

Vi mår så bra

Publicerat: 2015-12-09   |  Familjens hälsoresa

Jag blir så trött  på mig själv ibland att jag inte tillåter mig  att vara tacksam. Tacksam för att jag faktiskt mår bra och att min kropp fungerar som den ska. Vad är då lite övervikt? 

Det är så himla tråkigt att jag lägger ner så mycket tid och energi på dieter. Jag och många med mig har en tendens att stirra sig blind på vågen. I ett samtal med Sofia Antonsson, där jag beklagade mig att det inte hade hänt så mycket på vågen, påminde hon mig att faktiskt lägga märke till annat som  hänt med min kropp. Sötsuget är borta, min ibs är näst intill botad, och sist men inte minst så förser jag min kropp med näringsrika produkter som gör att jag mår så mycket bättre!

Jag måste erkänna att jag faktiskt aldrig tänkt så. För mig har det mer varit att; jaha  går jag inte ner  i vikt av det här så kan jag väl lika gärna gå tillbaks till de gamla vanorna. Men samtalet med Sofia fick mig faktiskt att tänka till, och från att ha känt mig misslyckad, kände jag mig faktiskt lite stolt över mig själv!  Jag har ju börjat ta hand om min kropp. Jag ger den bra mat som gör att den funkar och som håller tarmarna lugna och harmoniska. Varför skulle jag ens tänka tanken att gå tillbaka i mina gamla spår.

Tidigare inlägg