Bild: Johnér

Sakta men säkert

Publicerat: 2015-11-27   |  Familjens hälsoresa

Har i många år fantiserat om det där magiska pillret. Pillret som gör att jag vaknar upp dagen därpå minst 10 kilo lättare. Åh vad det skulle vara bra! Och vad lycklig jag skulle bli!

Eller? Stämmer det som alla säger, att smal=lycklig??  

Nej, jag tror faktiskt inte det. Så enkelt är det inte. Jag har genom åren varit nere i vikt och varit riktigt smärt, men inte blev jag mycket lyckligare för det. MEN, just nu önskar jag faktiskt att det där pillret hade funnits, för det hade verkligen varit en hjälp på traven. Snart gäller det, snart ska jag kliva upp på den där ångestladdade vågen igen, snart ska jag göra om  konditionstestet.

Har inte varit annat än hängig denna höst, trött och eländig, åkt på den ena åkomman efter den andra. Kan i ärlighetens namn säga att jag inte varit 100% motiverad sista tiden. Men, jag har gjort mitt bästa. Trots någon slags muskelbristning i magen, så har jag tränat och gjort de övningar jag har kunnat, osv. Jag har försökt att göra det bästa av situationen hela tiden.

Vikten har äntligen börjat ge med sig lite grann – sakta, sakta går den långsamt neråt. Jag är 1,5 kilo  från mitt delmål. Ni kanske inte tycker att det är så mycket att gå ner,. men för min viktkänsliga kropp är det tyvärr det. (Hade jag varit karl däremot hade jag väl antagligen bara behövt gå på toa och gjort program nummer två, då hade jag nog nått mitt mål med råge;-)

Grejen är ju den att finalen kommer äga rum 15 dec. Har ju hela tiden trott att testerna kommer göras om i samband med det.  Men fick i veckan reda på att tv-teamet och Leila kommer hit redan nästa vecka. Det fick mig att börja känna lite smått panik. Att gå ner 1,5 kilo på tre veckor hade ju inte varit några som helst problem, men på 5 dagar?!  Så därför hade jag varit så tacksam just nu för det där pillret! Men eftersom det inte finns så är det blod, svett och tårar som gäller de sista dagarna!