Bild: Mia Rossling

”Tack och lov att det bara var armen”

Publicerat: 2016-09-21   |  Vardagspuls-Mia
Armen i vinkel, blicken i skyn ... fick en helt ny innebörd för oss den här veckan. Ett samtal från förskolan och jag var snabbt på plats för att ta hand om en ledsen Bobo.


Trots hans fyra år fyllda och ändå ganska livliga energi har vi (tack och lov, peppar, peppar) klarat oss rätt bra från sjukhus hittills. Men nu kom alltså samtalet, ni vet när hjärtat börjar bulta lite för fort innan man vet och trots att allt verkar vara okej så slås man av vad som kunde ha hänt... Puh!

På förskolan låg en liten ledsen kille på soffan och jag såg att handleden var kraftigt svullen. Han hade hoppat av en gunga i farten och landat med handen nervikt. Aj, aj, aj!
Efter ett kort besök på vårdcentralen fick vi åka vidare till Astrid Lindgrens barnsjukhus för röntgen. Och med lite Alvedon i kroppen, en glass i handen och ”Alfons & Mållgan” i väntrummet, var det ändå helt ok. Det blev gips på halva armen och löfte om att den här typen av ”kompressions-skada” alltid läker efter tre veckor.

När Bobo somnade in i bilen på väg hem från sjukhuset hade jag bara en stark känsla i kroppen – tacksamhet. Tack för att det bara var armen! Vi såg så många barn på sjukhuset under dagen som med all säkerhet spenderade alldeles för mycket tid där. Och jag är så tacksam för den fina vård som erbjuds våra barn.

Det var verkligen en liten ”reality check” i vardagen och nu – några dagar senare – ett väl nedklottrat och lätt stinkande gips på en  glad 4-åring!

Hoppas ni njuter av sensommaren med armar (och ben) i behåll!

Mia