Annika Strömberg arla
Mamma-bloggen

Namn: Annika Strömberg
Familj: Man, 4-årig dotter och nyfödd son
Ålder: 41 år

Vill du ställa en fråga direkt till Annika? 
Då går det bra att mejla till annika@vardagspuls.se
Svaret publiceras sedan här i bloggen – och givetvis är du som frågeställare anonym.

Vad gör du till vardags? Jobbar med hälsofrågor på Arla.  

Tittar på: Mest på Barnkanalen just nu. Fåret Shaun är min favorit.   

Lyssnar på: Musik som går att sjunga med i, som Marit Bergman

Vanligaste vardagsmiddagen: Pasta och falafel med yoghurtsås och morötter.

Får positivt hög puls i vardagen av: Ultraljud, så fantastiskt att kunna se att allt ser bra ut och at bebisen växer som det ska!

Får negativt hög puls i vardagen av: Gå i trappor. 

Hur har jag förberett mig: Inte på något särskilt sätt. 

Om din mamma skulle beskriva dig, hur skulle hon göra det? Envis, klok och duktig. Hon är helt opartisk!

Vilket är ditt bästa vänta-barn-tips? Ät ordentligt och drick gärna mjölk till maten. 

Vad slinker alltid ner när du handlar? Ost, kvarg och kanske lite nötter.

När jag ska lyxa till det: Går jag gärna ut och äter. 

Om jag var folkhälsominister: Skulle jag se till att hemkunskap och idrott får utökad tid och mer resurser. 

Tanken är att den här bloggen ska handla om livet efter förlossningen. Om barn, mat till barn och mat till nyblivna mammor. Jag är inte dietist och inte utbildad i att ge råd till andra, men jag kan en hel del om mat, näringslära och vikten av att äta bra för att må bra genom min utbildning och mitt jobb.

Böngubbe Bild: Annika Strömberg

Ät och må bra, hur svårt kan det va?

Publicerat: 2016-03-17   |  Mamma-bloggen

I måndags höll Konsumentföreningen Stockholm ett seminarium som handlade om barn, mat och hälsa. Flera intressanta ämnen var uppe, t ex om vad barn ätit genom historien, med en av mina favoritforskare måltidsforskaren Richard Tällström, vad barn i olika länder äter till frukost med journalisten Christian Daun, Caroline Lunde, forskare i psykologi, kring tjocksnack och träningshets bland barn och ungdomar och så sanningen bakom matlarmen med Jacob Gudiol. En del av föredragshållarna har lagt ut sina presentationer på Konsumentföreningens hemsida. De säger kanske inte så mycket men enligt info sänds hela seminariet i Kunskapskanalen idag, fredag 18 mars. Förhoppningsvis finns det sedan på svtplay.

 

Jag var mest nyfiken på barns frukostvanor i olika länder, men tyvärr lovade rubriken för mycket. Christian Daun hade fått fyra exempel, från fyra enskilda barn, från Japan, Malawi, Holland respektive Frankrike som han pliktskyldigt rapporterade innan han med stort engagemang pratade om vad han gett sin son Stellan att äta, vilket han tidigare har publicerat i tidningen Hunger.

 

Bara fyra exempel, varav tre som jag redan hade hyfsad koll på. Vilken besvikelse! Jag delar med mig av dem ändå.

- Frankrike: baguette med sylt, sötaste frukostflingor man överhuvudtaget kan hitta, oftast i kombination med mjölk. (För några år sedan åkte jag skidor i Alperna med ett gäng fransoser inklusive ett par små barn. De tittade alla med uppriktig förvåning på den konstiga utlänningen som åt naturell yoghurt (!) till frukost. Que? Yoghurt?! Det är ju en efterrätt! )

- Holland: vitt toastbröd med chokladströssel, med mjölk till.

- Japan: ”lunchmat” med ris, grönsaker, gärna inlagda, och kanske lite kött eller fisk.

- Malawi: majs- och böngröt med jordnötter, sötpotatis och en hibiskussaft. Näringsrikt och nyttigt, sa Åsa Brugård Konde från Livsmedelsverket när hon fick kommentera dem, men man poängterade också att det är ett fattigt land med stora problem med undernäring.

 

Det man ändå kan säga som positivt är att de här länderna inte utmärker sig för barnfetma. Det beror nu kanske inte bara på frukosten utan på att de totalt sett inte äter så mycket som i andra länder. Kanske borde vi fokusera mindre på att hitta de supernyttigaste kruskakliflingorna och mer på att hitta en god balans i allt vi stoppar i oss? Matglädje och att äta tillsammans, utan skärmar, pratade barnläkaren Anna-Karin Edstedt-Bonamy om. Även om hon mer förespråkade nyttiga flingor än chokladpuffar, förstås.

 

Jacob Gudiol försökte visa på hur snedvinklade forskningsresultat blir i media och ännu mer i sociala medier. Larmet om arsenik i ris till exempel, där Livsmedelsverket var balanserade i sitt pressmeddelande men media blåste upp det oerhört mycket. Likadant med studierna kring mjölk där en studie som visade på negativa effekter fick stora rubriker världen över, men där sedan översiktsartikeln, dvs en studie med högre bevisvärde, gjord av delvis samma forskare, som inte visade några sådana samband inte ens fick ett pressmeddelande från Uppsala Universitet och förstås inte heller refererades i media.

 

Avslutningsvis pratade Petter om språkutveckling, utifrån sina egna erfarenheter av att växa upp med dyslexi och ADHD. Det jag kommer minnas mest är att det han sa om att tänka på vad man säger som förälder. Han kommer fortfarande ihåg att hans mamma sa till honom i 7-8-års åldern att ”vi är inte bra på musik i den här familjen”. Fortfarande när han hamnar i lite musikaliska problem hör han sin mammas röst i huvudet. ”vi är inte bra på musik” Det kan vara bra att tänka på! Ibland säger man saker lite snabbt, inte så genomtänkt kanske, för att det passar just då, men för barnet är det kanske något jättestort som sitter kvar i huvudet för resten av livet.

stork Bild: www

Undvik juli om du kan

Publicerat: 2015-06-30   |  Mamma-bloggen

"Undvik juli om du kan..."

Här om dagen var jag och min man på ett möte på BB Stockholm dit min remiss för planerat kejsarsnitt skickats. Mötet var med överläkaren, för vad jag trodde kontroll och "godkännande" av MVCs bedömning om att kejsarsnitt behövdes. Men nej då,  någon koll behövdes inte. Istället fick jag besked om att det är fullbokat hela juli, dvs alla tider för planerade kejsarsnitt är redan bokade. "Jaha, vad gör vi då?" "Jag får ringa Danderyds sjukhus och fråga dem". Och det gör läkaren, med oss sittande bredvid. Tyvärr var beskedet där lika nedslående, även Danderyds BB har fullbokat hela juli. Det ringdes vidare, men SÖS var inte så snabba att svara så läkaren skickade hem mig med "jag får ringa runt och återkomma i eftermiddag".

Och på eftermiddagen ringer hon och meddelar att hon har ringt ALLA Stockholms BB, och ALLA har fullt hela juli. "Jag får överboka dig en dag och hoppas att det fungerar..." Nice. Känns jättebra. Det betyder att man frångår principen om att ha ett visst antal operationstider kvar för akuta kejsarsnitt för att knöla in mig i schemat. Läkaren avslutar samtalet efter ett litet "ja, kan man planera så att man inte föder barn i juli är det ju en fördel..."

Så ni som är ute i god tid (inte över 40...), har lätt för att bli gravida och kan planera era förlossningsdatum; ta doktorns råd och undvik juli och augusti!

Järnmacka Bild: Annika Strömberg

En macka lastad med järn!

Publicerat: 2015-07-09   |  Mamma-bloggen

Som de flesta gravida har jag haft svårt att hålla mitt järnvärde uppe. Det har inte varit någon katastrof men ändå så att jag har försökt komma på ett sätt att öka på mitt järnintag. För är det nåt jag velat slippa är det att äta järntabletter! Jag gillar inte kosttillskott över lag och speciellt inte de med tråkiga biverkningar som järntabletterna har... Men då kom jag på en lösning – kvällsmackan med blodpudding! Kanske inte något som kommer serveras på lyxkrogar eller ens de sunkigaste av caféer, men perfekt att göra hemma.

 

Fördelen med blodpudding är att det innehåller hela dagsbehovet av järn per 100 gram. Men att då äta en rejäl portion vid ett tillfälle gör att kroppen inte hinner ta upp allt. Bättre istället att sprida ut intaget på flera eller alla av veckans dagar! Ett paket på 400 gram kan skivas i 10-14 skivor och stekas upp på söndagskvällen och så har man veckans ranson att äta kalla eller värma med något tillbehör.

 

På bilden har jag gjort tagit en grov knäckemacka, lagt på några bitar vitkål och toppat med syltad rödlök.

 

Syltade rödlöken gjorde jag genom att ta 1 rödlök som jag skivade tunt och stekte försiktigt i 1 msk smör i en liten panna. Därefter hällde jag på 1 msk äppelcidervinäger, knappt 1 msk socker, 1 krm salt och ett par varv med pepparkvarnen över. Sen fick det koka ihop 5-7 min med lite omrörning då och då. Lägg i en glasburk så håller det minst ett par veckor.

 

En annan variant är med äpplen som man kan pickla till lite på samma sätt, eller använd ett chutneyrecept utan curry som detta från Arla.

 

Den gamla hederliga lingonsylten funkar förstås också. Det viktiga är att få till en smakvariation! För riktigt så gott är ju inte blodpudding att man ser fram emot det varje dag...

Tidigare inlägg