barn tråkigt Bild: Johnér

Därför är det viktigt att barnen har långtråkigt

”Ibland måste man dra ner på tempot”

Det finns en njutning i att få ha långtråkigt. På riktigt. Att kunna tänka långa tankar, att bara sitta på en sten i skogen och se löven fladdra förbi. Det är då det magiska händer. Då får vår fantasi vingar och flyger omkring lika fritt som höstlöven.

Publicerad 2016-10-24 | Hillevi Wahl

Men i dag är de där magiska stunderna för våra barn alltför få. Vi fyller våra barns kalendrar med aktiviteter på samma sätt som vi fyller våra egna. Det finns ett statustänk i att vara uppbokad. Föräldrar och barn är så himla rädda att missa något att det till och med har fått en egen diagnos och förkortning: FOMO, Fear of missing out.
Men sanningen är att vi inte missar något. När vi väljer bort en sak säger vi ja till en annan. Vi måste verkligen inte göra allt som alla andra gör.

Många föräldrar berättar att aktivitetshetsen håller på att knäcka dem.
De far runt mellan jobbet, barnens dans, fotbollsmatcher, träning, teater och pianolektioner som skållade råttor. Och då tänker man stilla att om det känns så för föräldrarna, hur ska det då inte kännas för barnen?

Belöningssystemet går på högvarv

Vi lever i en tid när belöningarna ska komma tätt. När barnen matas med spel där det är action och roligheter från start. Belöningssystemet går på högvarv. Därför anser många barn att böcker är tråkiga – det tar för lång tid att komma in i boken. Det finns inte tålamod att vänta in det som blir spännande, kanske trettio sidor in i boken. Om inte boken är bra på första sidan, så förkastas den.

Här måste vi vuxna hjälpa barnen. Lotsa dem över långtråkighets-tröskeln.  För det händer så mäktiga saker när de börjar läsa. När vi alla sitter i soffan och jag har bestämt att ”nu ska alla läsa i trettio minuter”. Det är inte förhandlingsbart, och de vet det. De får gärna välja bok själva. Och jag kan vara nyfiken på deras bok, berömma många lästa sidor och ställa frågor. Men läsa bör man annars dör man.
Det tar fem minuter. Allt är tyst och lugnt. Det enda man hör är boksidorna som prasslar och hunden som snarkar en aning bredvid barnen i soffan. Och så 13-åringens målbrottsröst som säger:

”Mamma, om man håller handen på Vivi här, då känner man hennes hjärta rakt igenom”.

Gör något tillsammans med ditt barn

Det finns ingenting långtråkigt i att känna sin älsklingshunds hjärta i sin hand.
Men ibland måste man dra ner på tempot och volymen för att kunna höra och känna.

Jag har förresten märkt en annan grej. Om det här med ordet ”långtråkigt”. Det betyder inte samma sak för oss vuxna som för barn. När min åttaåring kommer och säger:

”Jag har långtråkigt”, då menar hon inte att hon har vuxenlångtråkigt. Hon menar att hon vill göra något tillsammans med mig, med en vuxen. Hon känner sig helt enkelt lite ensam med sig själv. Hon menar ensamtråkigt.
Då räcker det med att vi går ut med en promenad med hunden eller bara sätter oss och tittar in i en öppen brasa, så är hon fullt nöjd igen.

Så hittar du lugnet i din vardag

Jag gillar aktiviteter. Det vet ni. Inte minst för barnen. Men det måste finnas utrymme för spontanitet. Precis som vi vuxna behöver barn få slappa och ha tråkigt ibland. Det gör dem mer kreativa och nyfikna.

För att barnen ska hitta sina egna förmågor måste de få känna efter, välja själv, vila och fundera. Ge dem den gåvan.