Så hanterar du att du gjort ett misstag Bild: Johnér

Så hanterar du att du gjort ett misstag

Okej, du har gjort något du inte borde ha gjort. Men blir något bättre av att du är hård mot dig själv för det? Nej, menar Vardagspuls lyckoexpert Tina Löfström.

Publicerad 2016-11-11 | Tina Löfström

Då och då står vi där med mössan i handen, nedfälld blick, röda kinder och ångest i kroppen. Då och då gör vi alla något vi ångrar. En groda som flyger ur munnen, ett misstag som känns fatalt eller en handling som man helst vill ta tillbaka. Vi gör fel. Vi gör dumt. Vi klantar oss. Det händer alla. Men oavsett om det händer alla då och då, är känslan lika hemsk. Vi mår dåligt och börjar slå på oss själva genom att tänka elaka saker, klandra, vara spydiga och oförlåtande.

Jag själv är inte bättre. Trots att jag har alla verktyg och kunskaper om hur jag ska hantera sådana här situationer – så går jag i fällan då och då. Situationer där jag faller in i reaktioner, känslomönster och tankar som inte är sunda – varken för mig eller någon annan. Exakt detta hände förra veckan när jag gjorde det man inte får göra -  jag försov mig till ett tidigt morgonmöte. Ett viktigt sådant. Ett sådant där möte man bara inte försover sig till.

Med en iskall genomsköljning av panik i hela kroppen vaknade jag upp till att telefonen ringde. Numret tillhörde en av dem jag skulle träffa och på en halv sekund från att jag insett detta var jag klarvaken och stod i hallen. En titt på klockan visade att tiden var för mycket för att rädda situationen genom att kasta mig iväg – och efter att samtalet var avslutat stod jag där i tomhet och ångest.

”Insikten väckte mig ur spiralen”

Personerna jag skulle träffa skrattade gott åt mitt misstag och det fanns inga hard feelings ifrån deras håll. MEN ifrån mitt håll fanns det inte mycket snälla tankar. I en timme efteråt muttrade jag fortfarande över vilken klant och slarver jag var. Jag fullkomligt mosade mig själv med den ena elaka tanken efter den andra och skuldkänslorna och ångesten bara växte. EXAKT så som jag vet man INTE ska göra. Men när snöbollen väl satts i rullning är det svårt att stoppa den.

Och visst är det så att trots att det händer alla – så är känslan densamma. Vi mår dåligt. Vi sparkar på oss själva och vi försöker febrilt kompensera för misstaget vi gjort med att mata oss själva med elakheter och hemska känslor.

Men så kom brytpunkten. En stund av insikt, då en liten del av mig själv frågade vad jag höll på med och sa att det räckte nu. Insikten väckte mig ur spiralen, men tankarna var lika svårstoppade för det. Därför fick jag aktivt stanna upp och påminna mig själv om att ingen vinner på att jag sitter här och mår dåligt. Och jag fick tvinga mig själv att sätta situationen i perspektiv genom att hitta på och svara på dessa frågor:

  1. Vem vinner på att jag fortsätter att älta detta? Ingen.
  2. Kommer jag att minnas detta om 3 år? Förmodligen inte.
  3. Kommer världen att gå under för att jag försov mig? Nej.
  4. Kommer min dag bli bättre av att jag slår på mig själv? Nej.
  5. Kommer min negativa tankespiral rädda situationen? Nej.

Ingen vinner på att älta

Efteråt var det klart och tydligt att det var dags att släppa ångesten och elakheterna. Istället bestämde jag mig för att försöka reparera situationen på det bästa sättet jag kunde och därefter låta händelsen stanna vid en lärdom för framtiden. Lugnt, snällt och konstruktivt hanterade jag det jag kunde hantera och lämnade resten därhän. Dagen, som kunnat slutat i katastrof, blev en riktig toppendag tillslut tack vare att jag satte saker i perspektiv.

Jag tränar varje dag på att vara en snäll mot mig själv. Men ibland är det svårt och då får jag ta mig i kragen och göra det ändå. För vi är inte mer än människor. Vi gör fel, vi gör misstag och vi klantar oss. Men vem vinner på att vi fortsätter att älta det i hundra år efteråt? Ingen.