Hillevi Wahl förespråkar en mobilfri skolmiljö Bild: Johnér, Hilllevi Wahl

”Nej, barn behöver inte mobil och mössa i skolan!”

Hillevi Wahl förespråkar en mobilfri skola

Är mobiler i skolan en demokratifråga? Även för barn? Är det ett övergrepp att ta mobilerna ifrån barnen i samma stund de sätter sin fot på skolan? Funkar det ens? Vardagspuls hälsoinspiratör Hillevi Wahl tycker till.

Publicerad 2016-10-03 | Hillevi Wahl

Våra tre barn går i en mobilfri skola. Och jag kan berätta att det funkar alldeles utmärkt. Barnen tycker det är helt okej och till och med ganska skönt att slippa mobilerna.
Det största problemet är faktiskt fortfarande deras föräldrar. Dessa behöver man säga till. Om och om igen. För de kan verkligen inte släppa sina mobiler. Inte vid lämning. Inte vid hämtning. (Och förmodligen inte alla de där timmarna emellan heller).

Överläkaren: ”Alla har vi drag av ADHD”

Alla våra artiklar om beroende hittar du här

I vår skola, Stockholms Internationella Montessoriskola, råder ordning och reda. Rektorn tar i hand på morgonen. Inte för att visa sin auktoritet – utan för att visa barnen att de blir sedda varenda morgon. Hon vet inte bara vad alla femhundra ungarna heter, hon har också koll på håruppsättningar, förkylningar, brorsor, systrar, nya kläder och små och stora saker barnen kanske har varit oroliga för.
Skor och mössor tas av och inneskor tas på. Inga barn springer i korridorerna, (nåja, nästan inga) och alla pratar i låg samtalston.

Det är lugn och ro i klasserna. Inga mobiler piper, surrar och vibrerar. Inte ens de vuxnas. I skolan fokuseras på skolarbetet. Här får barn från förskoleklass och upp till nian tänka långa tankar. Bara det är ett privilegium och en sådan raritet i dag.

Hur i jösse namn får skolan detta att fungera, då? Undrar vän av ordning. Eftersom det aldrig är några konflikter kring detta.

Regler för alla

Jo, alla vet vilka regler som gäller. Alla pedagoger är konsekventa. Redan i förskolan lär barnen sig ta av mössor och kepsar inomhus och tala respektfullt till sina kamrater och lärare. Jag har häpnat över engagemanget i varenda liten detalj. Det är viktigt att barn förstår varför regler finns. Att de är där för oss alla. Inte för att någon ska bestämma över någon annan.

Att ta av sig mössan är respektfullt. Mot pedagoger och kompisar. Svårare än så är det inte.

”Jag vill kunna se dina vackra ögon”, säger rektorn till ett barn som undrar.
Mobiler, då? Numera har till och med förstaklassarna mobiler. Alltså är det en viktig fråga. Vad gör vi av dem under dagen? Tänk om de blir stulna? Hur ska föräldrarna kunna nå sina barn vid skolans slut? Tänk om det händer något under dagen?

Det finns svar på alla dessa frågor. Det finns en mobil som alltid är påslagen. Den finns inne på rektorsadministrationen. Dit kan man alltid ringa om det skulle hända något. Om något barn måste nås. Det är förvånansvärt sällan det är nödvändigt.

Ömsesidig respekt

Och ja, mobiler får tas med. Under eget ansvar. Men de ska vara avstängda under hela skoldagen och icke synliga. Med andra ord nedstoppade i en ficka eller väska. Om rektorn ser någon med en mobil – och alla vet att hon ser allt – så räcker hon fram handen. Då lägger eleven mobilen i hennes hand. Samma mobil får sedan hämtas på rektorsexpeditionen efter skolans slut. Inga problem.

Vad innebär det här då? Jo:

  • Att eleverna och lärarna kan arbeta i lugn och ro under hela arbetsdagen.
  • Att eleverna kan vara närvarande i skolan, både fysiskt och psykiskt.
  • Det som sedan måste googlas eller youtubas kan man antingen göra på skolans datorer eller senare, hemma. Eftersom ungarna är något av det mest uppkopplade som finns efter skoltid är det här inga som helst problem.

Farhågorna då: Lär de sig mindre? Har de mindre demokrati? Missar de mycket?
Svar nej. Och nej. Och återigen nej.
Får barnen sämre betyg? Nej, tvärtom, de ligger i topp i Sverige.
Känner de sig kränkta?
Jag frågar min tioåring:
”Nej, det är bra. Annars skulle nog många bara gå in och kolla efter Pokémons. Vi skulle inte få så mycket gjort då”.
Och min trettonåring:
”Nej. Men lärarna får inte rycka mobilen ur någons hand.”

Ellen springer varje dag för att motverka prestationsångest

Exakt. Det handlar om respekt. Ömsesidig sådan. De här eleverna vet att de har samma rättigheter som vuxna. Det går utmärkt att be någon stoppa ner mobilen i fickan. Eller ta av sig mössan.

Barn behöver varken mobiler eller mössor i klassrummet.

Lika lite som vuxna behöver det 24/7. Men den nöten är svårare att knäcka.