Louise mådde inte så psykiskt bra när hon var yngre Bild: Tilia

”Jag fick höra att jag var för känslig”

I dag är Louise nöjd och trygg med den hon är

Hur vet man om det är psykisk ohälsa eller "bara livet"? Vardagspuls hälsoinspiratör Hillevi Wahl tog ett snack med Louise som länge drogs med känslor av otillräcklighet och som i dag mår bra – tack vare en förening som arbetar för ungas psykiska hälsa.

Publicerad 2017-11-06 | Hillevi Wahl

Hej Lollo, vem är du?
– Jag är en väldigt glad, sprallig lekfull person. Men jag har också ett väldigt starkt allvar inom mig. Så skulle jag vilja presentera mig själv, som den jag är - och inte vad jag gör. Ibland möter jag människor som inte tror att de har rätt att må dåligt, eftersom de inte har haft en svår uppväxt.

Hur tänker du kring vad som är psykisk ohälsa eller om det ”bara är livet”?
– Det är en vanlig fråga vi får. Ibland behöver man faktiskt inte veta vad det är. Om det inte är av medicinska skäl. Men man har alltid rätt att söka stöd och hjälp. Speciellt av någon som man känner sig trygg hos och känner tillit till.
– Är det ”bara” livet som gör ont, behöver man stöttning i det också.

Om vi inte får prata om det som kanske är livet – och hittar platser att vila på – då blir det ju psykisk ohälsa till slut.
– Ja, och det var lite så det var för mig. Till exempel har jag aldrig gillat högtider. Jag har haft en sådan ångest kring min familjs idylliska jular med överflöd av mat och presenter. Varför gör vi så här, med tanke på miljön, när så många svälter eller har dysfunktionella familjer, när det finns de som inte har? Jag har känt en dubbel skam kring det, att jag inte ens har kunnat njuta av det jag hade. Du har egen erfarenhet av psykisk ohälsa.

Minns du hur det började för dig?
– För mig handlade det mycket om känslor av otillräcklighet, att känna sig fel, annorlunda och konstig. Jag hade redan som liten väldigt mycket tankar kring världen, hur det fungerade och såg ut. Jag kunde ifrågasätta varför vuxna födde barn när det redan finns så många barn på den här jorden som far illa, och varför vi inte kunde ta hand om dem först.
– Men då fick jag mest höra att jag var för känslig och blev lite klappad på huvudet. Så jag stängde inne de känslorna – och när man sätter locket på något som känns, så kan det utveckla destruktiva beteenden. Barn är ju smarta, och jag märkte vad jag fick cred för och det var att vara glad – så det blev en prestation för mig. Det blev hela min identitet, att vara den här glada ungen.

Först fick du kroppsliga besvär, hur gammal var du då?
– Någon gång på mellanstadiet. Jag fick ganska tidigt ont i magen och ont i huvudet. Den här känslan av otillräcklighet utvecklades till att prestationer i skolan blev viktiga för mig. Jag blev livrädd för att misslyckas inför ett prov, till exempel, och hade stark ångest.
– För att överleva ångesten hade jag senare vissa beteenden som ätstörningar, men också att jag jobbade väldigt mycket, tränade väldigt mycket. Jag hade ett väldigt starkt självhat som gjorde att jag färgade håret, skaffade lösnaglar, löshår, lösögonfransar, bytte ögonfärg genom linser och sådant, bara för att försvinna för mig själv. För någon annan kan sådant vara kreativ sysselsättning, men för mig blev det destruktivt eftersom jag försökte fly från mig själv.

Kunde du be någon om hjälp med de här tankarna och känslorna?
– Jag försökte på olika sätt uttrycka mig, men hade nog inte riktigt orden. Har man inte orden kan man inte prata om det. Det är därför vi tycker det är så viktigt att vi får in det här i skolorna, på schemat – att kunna prata om känslor och hur vi tänker och mår. Inte bara ägna skoltimmar åt vår fysiska hälsa, utan den psykiska också. Allt hänger ju ihop.

Var hittade du hjälp till slut?
– Första gången kände mig förstådd var faktiskt i kontakten med Tilia. Då fick jag den typen av spegling som hjälpte mig. Bara i den här organisationen har vi tre generationer som har känt och tänkt ungefär likadant som jag. Det var en sådan oerhörd lättnad. Här fick jag fick också hjälp med att reda i vad det var jag saknade. Jag hade till exempel ingen självkänsla, ingen tilltro till mitt eget värde som person. Mitt värde var enbart kopplade till prestationer.
– I dag är jag väldigt trygg och nöjd med den jag är och det är en väldigt behaglig känsla att ha.

Hur tänker du krig högtiderna i dag? Hur kan man göra och tänka?
– Vi är noga med att inte ge några allmänna råd. Vi är alla olika, har olika behov och olika situationer, och olika anledningar till att vi inte trivs med högtider. För mig, har det varit viktigt att tillåta mig själv att pausa, att vila, ett känna efter och acceptera alla mina känslor, oavsett vilka de är. Jag tillåter mig vara ledsen om jag behöver det, och glad om jag är det.
– I dag kan jag välja hur jag vill hantera dessa högtider. Vissa år vill jag ha ett klassiskt och idylliskt firande. Andra år vill jag välja bort firandet och ge min tid till andra. Vissa högtider åker jag bort och gör något som jag själv vill och längtar efter och ibland så låter jag allt runt omkring pågå utan att vara delaktig.

Tilia sänder live på Instagram varannan söndag kväll. Ni finns på chatt som är öppen 365 dagar om året. Och ni har också en fantastisk lägerverksamhet.
– Ja, vi har ett nyårsläger nu, bland annat, för ungdomar som är 16 till 24 år. Där fokuserar vi främst på att vara en frizon där ungdomar kan slippa den där pressen och stressen kring högtiderna. På lägret kan de vara en del av en gemenskap utan krav på någonting. Ansökan är öppen till 1 november. Den hittar ni här

Om Tilia

Tilia är en ideell förening. Deras volontärer har tystnadslöfte, men ingen anmälningsplikt och den som behöver stöd kan vara anonym.

Stödchatt: Är öppen 365 dagar om året kl 21.00–22.30 och nås på www.foreningentilia.se.
Mejlstöd: stod@foreningentilia.se.
Lägerverksamhet: www.foreningentilia.se/lager
Podd: Tiliapodden – en poddcast om pyskisk (o) hälsa.