Bonnie fick hjälp av organisationen Trygga barnen Bild: Privat

”Jag trodde det var mig det var fel på”

Bonnie växte upp i en dysfunktionell familj – i dag jobbar hon på Trygga Barnen

Bonnie hade en svår uppväxt i en familj med våld, missbruk och psykisk ohälsa. Vardagspuls hälsoinspiratör Hillevi Wahl har intervjuat henne om hennes långa resa och arbete på organisationen Trygga Barnen.

Publicerad 2017-10-23 | Hillevi Wahl

Hej Bonnie, vem är du?

Jag heter Bonnie och är 26 år gammal, uppväxt i södra Sverige och flyttade till Stockholm för ett antal år sedan. Jag är uppväxt i en familj med missbruk och psykisk ohälsa. Det har förekommit mycket våld, både fysiskt och psykiskt, under min uppväxt och jag jobbar i dag på en stiftelse som heter Trygga Barnen, som jobbar med barn och unga i familjer där någon dricker för mycket, tar droger eller mår psykiskt dåligt. I mitt jobb är jag ganska mycket ute och föreläser på skolor och för vårdpersonal och vuxna.

Kan du berätta hur det var när det var som värst för dig?

Det var väldigt upp och ner och det gick inte riktigt att förutsätta hur det skulle vara. Det var alltid en klump i magen när man gick hem. Det var mycket oro och mycket ovisshet. Jag var ständigt rädd för att någon av mina föräldrar skulle dö. Det gjorde att jag hade väldigt svårt att koncentrera mig på skolan. Jag hade svårt att fokusera på läxor. Jag kom efter ganska mycket. Sedan drabbades jag själv av ätstörningar och självskadebeteende i tolvårsåldern, som ett sätt att kontrollera någonting i den här situationen av total kontrollförlust som var det jag upplevde. Jag var sjuk i ätstörningar i tolv år.

Det är länge. Att gå omkring med daglig ångest. Var du ensam i allt det här?

Ja, jag var ensambarn och trodde att det bara var jag i hela världen som hade det så här. Och jag hade en väldigt stark känsla av att det var mig det var fel på. Att det var jag som var orsaken till att det var som det var hemma hos oss. Det blir en skam i det. Och fruktansvärda skuldkänslor. Jag var sexton år när jag för första gången vågade berätta för någon

Vem berättade du för till slut?

Jag berättade för min skolsköterska och efter det fick vi en jättefin kontakt. Hon hjälpte mig mycket, både med skolan, att få kontakt med en samtalskontakt, att kunna ta studenten tillsammans med min klass. Jag fick lite längre tid på mig med vissa skoluppgifter. Att berätta för min skolsköterska var det bästa men också det värsta och svåraste jag har gjort i hela mitt liv. Jag satt utanför i korridoren och laddade i två timmar. Jag var jättenervös. Men jag kände bara att jag måste göra det här.

Varför var just hon så fantastisk på att ta emot din berättelse, och varför valde du ut henne?

Jag vet faktiskt inte. Jag har funderat i många år på varför hon är så fantastisk som hon är. Men jag tror att det är en öppenhet hon har. Har man vuxit upp i en dysfunktionell familj som jag, så ser man ganska tydligt om människor är något att lita på. Man känner att den här människan är lugn, jag kan lägga fram min berättelse utan att det kommer att bli en dramatisk reaktion. Och vi har kontakt fortfarande. Det är snart tio år som vi har känt varandra. Hon betyder jättemycket för mig. I dag kan jag säga att jag är jättetacksam över min bakgrund. Jag skulle inte vilja vara utan en enda grej. Om jag fick välja mitt liv så skulle det vara samma liv. För det har gett mig så otroligt mycket kunskap, så mycket styrka och jag har träffat så mycket fantastiska människor på hela den här resan.

Vad har du hittat för bra grejer på vägen? Till ett eget liv?

När jag flyttade till Stockholm började jag plugga journalistik på Tollare Folkhögskola. Och det var jättekul! Det var en sak som jag verkligen fastnade för och som har gjort att jag har velat fortsätta skriva. Jag skulle också vilja skriva bok en dag. Men jag måste landa i mig själv och min egen berättelse först. Det var också på Tollare folkhögskola som jag gjorde min första föreläsning, på drogtemadagen där. Det var jätteläskigt för det var en så personlig historia som jag skulle berätta där och då för första gången. Jag gjorde två föreläsningar och sedan sov jag i två timmar efteråt, för jag var så uttömd. Samtidigt var det en jättehäftig känsla att känna att man kunde göra någonting med sin bakgrund. Det är en slags medicin mot bitterhet. Det var en viktig känsla för mig där och då.

Hur hittade du till Trygga barnen?

Först gick jag ett unga-vuxna-program på Ersta Vändpunkten en termin. De har funnits i över 30 år i Sverige. De har anhörigprogram för anhöriga till missbrukare. De har grupper för alla åldrar, från 4 till 70 år. Genom programmet fick jag kunskap om missbruk och medberoende och verktyg att hantera det och hur det har varit. De är fantastiska. Bäst i Sverige. Det var det första jag gjorde för mitt eget medberoende. Sedan hade de en tjatt och då var jag volontär där. Olivia som driver Trygga Barnen fick tips om mig tack vare det, och att hon borde engagera mig. Och jag brinner verkligen för det arbetet som vi gör här och jag tror på det här arbetet vi gör här, så mycket.

Hur känns det i dig när du kan hjälpa ett barn som har haft det som du har haft?

Det är den mest fantastiska känslan i hela världen. Jag känner mig så himla priviligierad som får göra det jag gör, som får känna den här känslan och kontakten med barnen och ungdomarna. Jag är så himla tacksam, bara, över att jag får chansen att göra något bra av min bakgrund, så som inte alla får eller kan.

Om det är någon därute som har det som du hade det när du var ung, vad skulle du vilja säga till henne eller honom?

Våga sträcka ut en hand. Det viktigaste jag har gjort i mitt liv var den dagen jag gick in till min skolsköterska och berättade om hur jag hade det. Så det skulle jag vilja säga: Våga sträck ut en hand. För att kunna få stöd och hjälp och slippa bära allt det här själv – det finns hjälp att få. Det finns jättemycket bra folk. Våga lita på det. Och be om hjälp.

Här kan du få hjälp och mer info

Ersta vändpunkten

Ersta Vändpunkten erbjuder professionella insatser för barn och vuxna som på något sätt drabbats av en annan persons bruk av alkohol eller droger. De har grupper för alla åldrar - barn, unga, föräldrar och vuxna. Du får mer kunskap om missbruk och vad det kan innebära att vara anhörig till någon som missbrukar. Tanken är att du ska få verktyg för att på bästa sätt hantera ditt liv och möjlighet att må bra även om någon annan i familjen har problem.
Läs mer här

Trygga Barnen

Trygga Barnen stöttar barn och unga upp till 25 år som har någon nära sig som har problem med alkohol, droger eller mår psykiskt dåligt. Du är välkommen att kontakta Trygga Barnen vart i landet du än bor via kik, mejl eller telefon om du känner att du behöver någon att prata med. 
Läs mer här 

Tollare folkhögskola

Tollare folkhögskola ligger i herrgårdsmiljö på Värmdön, en mil öster om Stockholm. Folkhögskolan är helt drogfri och är en trygg internatskola att bo på om man till exempel behöver komma bort från sitt hem.
Läs mer här