hillevi wahl omklädningsrum duschrum Bild: Mostphotos

”Låt ungarna duscha var de vill!”

Hillevi Wahl tycker till om duschbås och nakenhet

Allt fler gymnasieskolor bygger privata duschrum. Varför har vi blivit så blyga för varandra i omklädningsrummen? frågar sig Vardagspuls hälsoinspiratör Hillevi Wahl.

Publicerad 2017-03-27 | Hillevi Wahl

Något har hänt med duschandet i Sverige. För det har nästan bara hänt här – utomlands tvagar sig de flesta fortfarande tillsammans med gott humör. Men här. Här vill de flesta duscha hemma, i ensamhet och helst med låst dörr.

På allt fler gymnasieskolor får de bygga privata duschrum för ungdomar som inte vill klä av sig inför sina kompisar. Trenden är densamma bland vuxna på gymmen, att man hellre byter om hemma. De kommunala badhusen har fått fixa fler bås för att många inte vill byta om tillsammans med andra.

Jag fattar varför.

En gång stod en liten parvel och drog sig i snoppen och stirrade på mig och utropade: ”Du har mycket större boppar än min mamma!”Jag försökte gömma mig bakom duschslangen. Det gick sådär.

Någon har alltid en åsikt

Det finns alltid någon som har en åsikt om dig. Och gärna din kropp. Det behöver inte ens vara illa ment. Det blir störande ändå. Det är som om vi inte har ett filter längre, som om vi inte fattar att vi ska vara varsamma med nakenheten. Det där med integritet är lite svajigt i vår tid.

Jag pratade med några helt vanliga tonåringar om just det här för ett tag sedan. En trettonåring berättar hur hans klasskompisar stod och vrålstirrade på honom – i någon form av häpnad över kroppens utveckling. Inte på något taskigt sätt, men det blev obehagligt ändå.

Tjejer sa att de hela tiden får kommentarer om sina kroppar i omklädningsrummet. ”Oj, vilka tjocka lår!” eller ”vad smal du är!”. Eller ”gud vad mycket hår du har!” Det är som om alla har drabbats av en kollektiv tourettes-epidemi.

Detsamma gäller vuxna. Herregud, vad det jämförs kroppar i omklädningsrummen. Ibland högljutt: ”Kolla, vad fet jag är!” Men oftast bara med betraktande blickar. Avsökande, inscannande blickar som om varenda liten cellulit måste noteras och jämföras med den egna kroppen.

En generationsfråga?

De enda som är riktigt coola när det gäller sina egna och andras kroppar är faktiskt damer över 60. De fläskar ut sig i bastun och öser på vatten på aggregatet utan några som helst hämningar eller problem. De står i sina egna tankar i duschen och tittar på sin höjd andra i ögonen. Kanske är det helt enkelt en generationsfråga?

Själv bjussar jag gärna på min operfekta härliga kropp. Men alla vill inte det. Det krävs viss övning för att inte halka på duschtvålen när man får kommentarer om sin kropp. Och eftersom så många föräldrar nojjar över sina kroppar hemma, så får våra unga knappast en mer relaxad kroppsbild där. Så låt ungarna duscha var de vill, tänker jag. Bara de kommer till träningen och stressar av, så kan de väl få tvaga sig var de vill.

Om de bara får använda sin kropp riktigt mycket upptäcker de nog med tiden vilken vacker och fantastisk superkropp de faktiskt har.