Trotsåldern – så hanterar du den

Psykoterapeuten Louise Hallin ger råd till föräldrar

Barn som vägrar göra som man säger, som skriker och lägger sig på golvet. Trotsåldern an vara en svår period för både föräldrar och barn. Men det är också en naturlig del av utvecklingen. Vardagspuls psykoterapeut Louise Hallin svarar på tittarnas frågor om trots och föräldraskap.

Publicerad 2015-05-27 | Vardagspuls

Maria: "Jag har tre söner och mellan pojken som är 8år har jag stora problem med. Han får ofta många utbrott om han inte får som han vill och kastar saker, slår sina bröder, skriker fula saker. Han kan även få dessa utbrott i tex mataffärer. Jag vet inte alls hur jag ska ta dessa konflikter och det känns extra tufft då han inte beter sig likadant hos sin pappa."

Louise Hallins svar:
 – Hej Maria, jag tycker att du och pojken och hans pappa tillsammans ska gå till BUP och ha ett samtal med en terapeut som kan hjälpa till att balansera mellan din och pappas värld.


malin: "Vad är trotsåldern egentligen?"

Louise Hallins svar:
 –
Hej malin, trotsålder enligt psykologiska termer handlar om en utvecklingsfas mellan 18-36 månader och tonårsperioden som syftar till att hjälpa barnen att komma i kontakt med känslor som ska leda till att våga bli självständiga.


Martin: "Hej Louise, jag har en son på 4 år som vi upplever är kvar i trotsåldern fortfarande, ett stadie som började lite efter 2 års ålder. Det är såklart väldigt krävande för oss, och honom, då det uppstår ständiga små konflikter. Är det vanligt att detta stadie håller på så här länge, och vad kan vi göra för att underlätta situationen? Han är även lite sen i språkutvecklingen. Kan detta hänga ihop?"

Louise Hallins svar:
– Hej Martin, ja kanske är det så att det hänger ihop. En normal utveckling har väldigt stor spännvidd. En del är så tidiga och andra tar väldigt lång tid på sig. Allt kan ändå vara normalt och han ligger inte långt från den vanliga kurvan.


C: "Hej, vår trotsiga 3,5 åring går nu på en förskola som vi inte tycker är bra, hon ska därför få börja på en ny förskola efter sommaren. Nu till frågan: när berättar vi det för henne? Hon har tre veckor kvar på sin nuvarande förskola och är en otroligt smart, tankfull och social."

Louise Hallins svar:
– Hej C, vänta helt med att prata om detta till strax intill introduktionen. Avsluta som vanligt på dagis och om de vill göra en affär av det så behöver ni förstås informera henne innan. I så fall kan ni åka till den nya skolan o titta och gå in o hälsa. Viktigt att hon inte hör det från ngn annan.


Lea: "Hej, vi har jätte problem med vår 3 åring. Vi var på legoland nu i helgen och han la sej ner i fler tal gånger. Snurrade skrek! Alla tittade på honom som dom aldrig sätt något sådant?"

Louise Hallins svar:
– Hej Lea, det finns visserligen tydliga trotsperioder men alla åldrar har i perioder mkt frustrerade lägen och det föregår alltid nya kliv i utvecklingen så de är helt nödvändigt i livet. Så när ni gjorde det ni valde i helgen så kanske han hade andra bilder inombords och förväntningar. Då behöver man stanna upp och lugna ner situationen och försöka finna ut vad han har tänkt sig.


Didi: "Hej, har em son som är två år och jah har problem men hans nattning numera. Han vill inte lägga sig och fastän vi inte ändrar på rutiner el liknande så vägrar han sova. Ligger i egen säng och jag ligger alltid brevid och håller hand tills han ska sova. Hur gör jag för att undvika konflikt? Många dgr måste jag lägga ner han med tvång och det är inte alls kul."

Louise Hallins svar:
– Hej Didi, gå med honom istället, fråga om han vill sova i din säng, om han vill vara närmare just nu. Jag lovar att han inte kommer att bli kvar där.


Nelly: "Min 6,5 åring är helt förändrad sedan förskoleklassens början. Trots, hånskratt, bråk med syskon och fula ord förekommer dagligen. Jag känner inte igen honom."

Louise Hallins svar:
– Hej Nelly, han låter som en typisk 6åring. De beter sig ofta som tonåringar utan hormoner. De växlar ofta mellan att vara hur kaxiga som helst med förakt för omvärlden till att plötsligt bli som en 2åring, ledsen, ingen älskar mig, alla andra utom jag får osv osv.


Karin: "Hej. Jag är bekymrad över min särbos 10 åriga dotter som flera gånger om dagen bli så i affekt att hon skriker saker som "jag hatar dig, jag vill/hoppas du dör" osv. Det händer om hon får tillfälle att hon slår och knuffar sin pappa kastar och slänger saker. När han försöker närma sig henne skriker hon ful och hemska saker, detta händer redan på morgonen när han ska väcka henne. Hon äter nästan inget som min särbo lagar så hennes blodsocker är ständigt i botten. Hon skriker och ifrågasätter det mesta som han gör som " -Va f.n är det för fel på dig, man kan inte ligga och sov mitt på dan eller när han gör något som inte passar. Detta har även varit så med den äldre systern men det lugnade sig för nåt år sedan. Hon sköter sig exemplariskt i skolan och dom blir förvånade när de får hör om hur det är hemma. Detta har blivit en så ohållbar situation att jag inte vistas där under barnveckorna och att flytta ihop är inte att tänka på! Även farmor och farfar vill inte komma på besök och gör dom det så vill de inte vistas ute(socialt) med barnen. Hemma hos mamman är det inga problem...(säger en bitter exfru, de har varit skilda i 2 år). Min särbo är så dränerad och trött på situationen att han inte orka stå emot 10 åringen. Vad kan han göra eller hur kan jag hjälpa honom?!"

Louise Hallins svar:
– Hej Karin, jag tycker verkligen att den här flickans mamma och pappa ska gå iväg till BUP med detta barn och be om hjälp. Försök att hålla dig utanför detta.