oroligfaralder Bild: Johnér Bildbyrå

Oroar du dig för mycket, förälder?

Psykoterapeuten Caroline Stenqvist ger tips och råd

Hur oroar man sig så där lagom?
Så att man bryr sig, men inte sätter upp murar för sitt barn?
Legitimerade psykoterapeut Caroline Stenqvist ger tips och råd.

Publicerad 2015-04-08 | Senast ändrad 2017-01-13 | Vardagspuls


Sover hon tillräckligt? Varför är han så tyst? Har hon inga kompisar? Vad gör jag om det fortsätter vara så här i skolan?

Säg den förälder som inte oroar sig för sitt barn av och till – och för varje ny fas i barnets liv dyker nya funderingar upp. Men hur ska man veta vad som är en "normal" nivå för oron? Och hur skapar man ett tryggt barn om man som förälder är orolig?
Vi ringde upp legitimerade psykoterapeut Caroline Stenqvist, för att prata föräldra-oro.

– Nästan alla föräldrar jag möter oroar sig. Inte bara för sina barn, utan också för att räcka till som föräldrar, att få vardagslivet att fungera och att balansera sina egna behov. Det är normalt, säger hon och tillägger:
– Men man kan säga att oron går till överdrift när den börjar ta över tillvaron. När föräldern börjar begränsa sitt barn på grund av sin egen oro, säger hon.

"Bolla tankarna med en annan vuxen"

Som förälder kan man man kan vara orolig för hur barnet mår, har det i skolan, med kompisar och så vidare. Men generellt tycker inte Caroline Stenqvist att föräldrar ska prata med sina barn om sin oro. Barn behöver kärlek och trygghet, kombinerat med tydlighet och gränser. Men inte att vara bollplank för sina föräldrars oro, slår hon fast.

Känns föräldern trygg så vågar barnet prata om sin egna tankar, funderingar och frågor, även det som känns svårt. När du som förälder har orostankar som tar överhanden så är det bättre att bolla dem med en partner, en vän eller en expert, tipsar hon.

– Jag brukar likna oron vid en luftballong som far i väg med en. Lyckas man ha en fot i golvet genom stöd och samtal, så kan man få ett annat perspektiv.

 

Bra metoder för att slippa oron

  1. Bolla tankar och känslor med andra föräldrar. Hur tänker ni om det här? Hur brukar ni göra?
  2. Satsa på frihet under ansvar. Låt ditt barn prova på! Barn behöver gränser, men hitta en balans. Begränsa inte ditt barn på grund av din oro.
  3. Det bästa sättet att slippa oron är att ha en bra dialog med ditt barn. Gör saker ihop och prata ofta, så kommer den naturligt. Det är att föredra framför att du sätter dig med ditt barn en gång i veckan och ställer massvis av frågor.
  4. I vissa fall finns det skäl till oron, som i olika kriser. Då kan det vara bra att ta hjälp av en expert för att få stöd och vägledning.