Elina Johansson var drabbad av ätstörningar under flera års tid. I dag är hon frisk från sin anorexia. Bild: Johan Söderling

Elina blev frisk och fri från sin svåra ätstörning

”Så kan du prata med anhöriga som har problem”

Under flera års tid var Elina Johansson drabbad av svåra ätstörningar. I dag är hon frisk och fri från sin ätstörningsproblematik och arbetar aktivt med att förebygga ätstörningar och för att hjälpa anhöriga med den kanske svåraste frågan: Hur ska jag prata med någon som är drabbad?

Publicerad 2016-10-25 | Erika Sjöö

Ätstörningar kan drabba människor i alla olika åldrar men är vanligare hos unga. En som har lång erfarenhet av att ha ätstörningar är 26-åriga Elina Johansson från Stockholm.

– Jag blev sjuk när jag gick på gymnasiet. Jag hade haft några år bakom mig jag då inte mådde bra och hade ångest. Jag kände att jag inte passade in någonstans men saknade strategier för att hantera ångesten. Av en slump fick jag för mig att jag skulle gå ner i vikt och göra en bantningsinsats, säger Elina Johansson.

Men den där bantningsinsatsen gick överstyr och till slut kom allt att kretsa kring mat i Elinas liv. Att kontrollera maten blev ett sätt att hantera hur hon mådde.

– Jag tänkte nästan alltid på vad jag skulle äta, hur det skulle gå till och vad jag förtjänade. Jag bar på många, hårda tankar kring bestraffning som ofta var kopplade till mat och prestation. Jag hade vissa tvångsmässiga beteenden och om jag inte följde dem, var jag inte värd att finnas, säger Elina om tiden då hon var sjuk i anorexia och UNS, ätstörningar utan närmare specifikation.

Blev duktig på att ljuga

När människor frågade hur Elina egentligen mådde var hon duktig på att prata sig ur situationen.

– Man blir bra på att ljuga och ge svar på tal snabbt. Men när det blev känt att jag hade en ätstörning hade jag lite svårt att ta stöd från vänner och familj. Jag skämdes ganska mycket, hade svårt att prata om det och kände att jag inte var värd deras hjälp. Jag ville inte ställa till besvär, berättar Elina.

Via skolhälsovården blev Elina remitterad till BUP och därefter till en specialistklinik för ätstörningar i Stockholm. Men det tog lång tid innan Elina tog åt sig av behandlingen.

– Det var jättejobbigt. Jag tvingades äta sådant som vanligtvis var förbjudet. Att normalisera vikten var inte det svåraste. Det svåraste var att gå emot det tvångsmässiga beteende jag hade, säger Elina.

”Mat och träning är naturligt nu”

I dag, efter många år av jobb med sin egen självkänsla, är Elina frisk och fri från sin ätstörning. Frisk på så vis att hon inte längre har någon ätstörning och fri för att hon inte längre bär på tankar som till exempel ”mat är något man ska förtjäna”.

– Maten och träningen bara finns där som något naturligt. Jag tänker inte på min kropp på något speciellt sätt. Jag är trygg och nöjd med mig själv nu, säger Elina.

Stöttar tränare inom idrotten

Efter att Elina blev frisk började hon med friidrott. I dag är hon aktiv på SM-nivå inom medel- och långdistanslöpning. Hon jobbar på Frisk & Fri , ett yrkesval som kommit av att hon själv varit drabbad av ätstörning.

Just nu arbetar hon med en satsning som handlar om hur ledare inom idrotten kan bemöta idrottare som har ätstörningar.

– Vårt arbete går främst ut på att förebygga ätstörningar, men det är också viktigt att ledare inom idrotten känner sig trygga. Kanske ser de saker som de inte vet inte vet vad de ska göra med, säger Elina.

Många oroliga föräldrar

Sedan en tid tillbaka pågår ett närståendeprojekt inom Frisk & Fri. Och just det där med att prata med en person man misstänker är drabbad av ätstörning är inte helt enkelt.

– Det vi hittills kunnat se är att det finns ett stort intresse från folk som vill prata med oss om anhöriga som är drabbade av ätstörningar. Många som ringer är föräldrar som är oroliga och som undrar om de varit en dålig förälder. Många vill ha praktiska råd och tips och det kan de få av oss, säger Elina.

Så kan du prata med någon som du misstänker har en ätstörning:

Det viktigaste är att våga fråga hur den man misstänker är drabbad mår. Kanske drar sig personen undan, slutar umgås med sina vänner och skrattar inte lika mycket längre. Det är inte alltid du kommer att få ett ärligt svar men då har du i alla fall sått ett frö.

Undvik att kommentera hur kroppen ser ut eller hur mycket personen tränar, det är redan så laddat. Det viktiga är att du visar att du finns där som stöd.

Som anhörig och närstående är det lätt att man intar rollen som vårdare. Den rollen ska man inte behöva ta som syster, bror, vän eller vad det nu kan vara. Det är vanligt att många föräldrar går in som vårdgivare och så ska det inte vara. Sök hjälp och stöd.

Hör av dig till organisationer inriktade på ätstörningar, prata med andra för att bolla lite och kanske fråga personen om den är villig att följa med till vårdcentralen. Frisk & Fri har en stödverksamhet för drabbade och anhöriga. Det finns möjlighet att via mejl, telefon, träffar, sms, chatt och stödgrupper få stöd, råd och tillgång till en mentor. Chatten är öppen de flesta dagar i veckan. 

Frisk & Fri:s webbplats finns även en anslagstavla där närstående kan dela med sig av sina erfarenheter. Under hösten och framåt finns det möjlighet att nå organisationen via deras nya närståendelinje som enbart är öppen för anhöriga och närstående. Där kan man prata med personer som har egen erfarenhet av att vara anhörig till någon som är drabbad av ätstörningar eller som själv haft de. 

Källa: Elina Johansson

Fakta Frisk & Fri -Riksföreningen mot ätstörningar.

En ideell förening som startade 1983 och finns runt om i hela landet.

Föreningen stöttar både drabbade och närstående och arbetar aktivt med att förebygga samt påverka vården till det bättre.