Ge dig själv lite dötid så kommer du att må bättre Bild: Mostphotos

Vi kvinnor måste sluta skämmas för att vi vilar

Hillevi Wahl om att unna sig själv lite dötid

Varför ska vi gå runt och skämmas för att vi vilar frågar sig Vardagspuls hälsoinspiratör Hillevi Wahl. Varför kan vi inte tillåta oss själva att inte göra någonting särskilt?

Publicerad 2017-11-23 | Hillevi Wahl

Jag måste erkänna en sak: Jag skäms när jag vilar. Det är ju inte riktigt klokt – och jag har inte riktigt förstått det förrän i förra veckan, när jag vilade. Och hörde mig själv ursäkta mig inför alla, min man, uppdragsgivare, mina barn, folk:
”Ja, ni förstår, jag har ju faktiskt jobbat jättemycket förut!” Det är nästan så att jag – helt oombedd – har velat göra upp tidsscheman och excel-ark för att visa att jag egentligen, EGENTLIGEN, redan har jobbat in ett helt års heltidsarbete 2017. ”Så jag fuskar inte. Jag lovar. Jag är ingen latmask. Jag tar mitt samhälleliga ansvar. Det är säkert. Jag lovar och svär.”
Alla bara tittar på mig när jag försöker ursäkta mig så här och säger:
”Vi vet det, vi lovar, Hillevi, så gå och vila en stund igen och läs en bra bok eller titta ut på himlen. Det är lugnt.” ”Börja med att sova”

En gång efter en föreläsning så fick jag en fråga från en kvinna i publiken: ”Jag har ingen energi att göra något. Men jag vet inte om jag borde träna eller sova – vad tycker du?”
”Eftersom du ens har med ordet ”sova” i den frågan så är jag rätt säker på att du måste börja med att göra just det: sova”, sa jag.

Vilan och sömnen är livsviktig. Jag vet ju det. För många kvinnor som håller på att stressa ihjäl sig så handlar det egentligen bara om att de måste få sova.

Sociala medier tar över

Vilan ligger inte långt efter. Vi har så lite dötid i dag. Mellanrumstid. Omställningstid. Förr hade vi mikropauser hela tiden, när vi väntade på en buss, på väg till jobbet, på väg hem, i en bilkö, i rulltrappan, när vi väntade på barn som tränade eller höll på med aktiviteter, på tunnelbanan och så vidare. Nu fylls alla dessa mikropauser med sociala medier. Vi scrollar och skriver, ringer, lyssnar och läser. Det finns nästan inte en sekunds lugn och ro någonstans. Ändå vet vi att dötiden är livsviktig. Att bara ligga på en soffa och dagdrömma, och vila och låta tankarna flöda fritt. När allt är tyst och lugnt och stilla.

Det finns en stor samhällsnytta med det också. Jag läser en intervju i Dagens Industri med psykiatrikern Anders Hansen, författare till boken Hjärnstark. Han säger:
”Hjärnan går ju inte in i flight mode när vi dagdrömmer, utan när vi funderar planlöst aktiveras flera områden sammanbundna i ett nätverk som kallas default mode network.
” Det är detta område som är viktigt för kreativiteten. Det är när vi gör typ ingenting eller väldigt repetitiva saker, som att diska eller kratta löv som vi får våra bästa idéer.
”Att inte göra ett skit då och då är bra för kreativiteten, men det påverkar också hur vi mår. Vi stressar ner.

Viktigt med dötid

Vår kropp och hjärna är inte utvecklade för att vara exekutiva hela dagarna. Anders Hansen har sett hur den exekutiva stressen påverkar oss: ”Jag har stor respekt för stressrelaterade problem eftersom jag träffar så många patienter, så jag har börjat schemalägga dötid för mig själv.”

Han brukar spela gitarr. Själv gillar jag att glo på moln. Eller trädkronor som fladdrar i vinden. Eller snö som faller. Och från och med nu så bestämmer jag mig för att aldrig mer be om ursäkt för det. Resten av den här dagen skriver jag in DÖTID i kalendern.