Frida Rosén joggar utomhus Bild: Privat

Blir man lycklig av att gå ner 65 kilo?

Frida, 27 vägde 145 kilo: "Lyckan har aldrig suttit i det yttre"

Frida Rosén gjorde en stor livsstilsförändring och gick ner 65 kilo. Här berättar hon för vår hälsoinspiratör om hur hon gick tillväga och om hon är lyckligare nu.

Publicerad 2017-03-15 | Senast ändrad 2017-07-14 | Hillevi Wahl

Hej Frida, vem är du?

– Jag är en 27-årig tjej som värderar familj och vänner högt. Något av de mest avkopplande jag vet är att laga mat och lyssna på musik. Jag gillar att planera och att ha ordning och reda – det har hjälpt mig mycket med min livsstilsresa.

Ja, du har lyckats gå ner makalösa 65 kilo. Jag tror att många går och tänker att ”om jag bara går ner i vikt, så blir jag lycklig”. Nu har du facit: Blir man lycklig av att gå ner 65 kilo?

– För mig har lyckan aldrig suttit i mitt yttre. Den har alltid kommit inifrån. Jag är piggare, starkare, smidigare och rörligare nu. Men de sakerna har inget med lycka att göra. Så nej, jag har inte blivit lyckligare av att gå ner 65 kilo, för jag var lycklig även tidigare.



Du var överviktig redan under högstadiet. Sedan ökade vikten ända tills du vägde 145 kilo. Ändå skriver du att ”ingen pratade med mig om det”. Hade du önskat att någon gjorde det?

– Jag minns att jag ofta försökte smita undan skolidrotten eftersom jag inte orkade göra samma saker som klasskompisarna. Min familj har under hela min uppväxt gett mig de bästa förutsättningarna att lyckas leva mer hälsosamt. De har alltid lagat bra mat hemma. Vi har fikat ibland, ätit godis på lördagen. Min mamma försökte prata med mig om kosten, hur viktigt de är att röra på sig och om vikten att väga lättare för kroppens skull.
– Hela min familj har alltid framhållit att de älskar mig precis som jag är, att det är insidan som räknas, så jag kände alltid att jag var bra precis som jag var, oavsett vikten. Men jag blev ändå ledsen flera gånger när vi pratade om det, för det var en känslig grej att prata om.

Hillevi Wahl: "Vågra prata vikt med ditt barn"

Kan du såhär om du tittar bakåt se ett mönster kring när och hur du åt?

– I mitt fall finns det ingen ”sorglig historia” som lett fram till att jag blev så överviktig. Jag har alltid haft ett bra självförtroende, alltid haft många kompisar och känt mig omtyckt. Men när jag tittar tillbaka på det så känsloåt jag nog ganska ofta. Om jag var stressad, ledsen, arg eller glad.

Hur kom det sig, tror du, att du hittade ditt ”varför” och gjorde denna stora livsstilsförändring?

– Jag hade läst i tidningar och så om människor som gått ner i vikt, men kände alltid att det verkade som att de hade fått offra allt och leva så ”tråkiga liv” för att nå sina resultat. Det var jag inte beredd att göra.

– När jag vägde som mest i början av 2015 började jag känna att det var enormt jobbigt att göra enkla saker som att gå i trappor, ta på sig strumporna, promenera korta sträckor. Då började jag någonstans tänka ”de är inte värdigt att känna såhär när man är 25 år gammal.”

Hur började din nya livsstilsresa?

– I februari 2015 skaffade jag mitt gymkort och började träna ganska lugnt. Varvade gymträning med långa promenader och simning. Jag vägde mig då för första gången på många år. När jag såg siffrorna 145 på vågen blev jag inte direkt chockad. Jag visste att jag var tung.
– Jag gav inte mig själv någon offerroll utan sa till mig själv: ”Okej, nu är det såhär det är. Du kan själv göra ett försök att ändra ditt liv. Ingen annan kan göra jobbet.” I ärlighetens namn så tänkte jag själv i början att jag skulle klara av att gå ner lite i vikt, men sedan falla tillbaka i gamla vanor. Så blev det inte.

Du skriver att du har gjort dig själv till huvudpersonen i ditt liv. Berätta, hur har ditt liv förändrats från när du hade en biroll?

– Jag gillar att hjälpa andra, jag mår bra av att vara hjälpsam, de tror jag fler kan känna igen sig i. Men i slutet av dagen fanns det inte så mycket tid kvar till mig. Jag frågade sällan mig själv, vad vill jag hinna? Vad vill jag göra? Nu planerar jag upp mina veckor på ett helt annat sätt. Först kommer träningen. Jag skriver in vilka pass jag vill gå på och bokar in mig på dem. På så vis har jag numera huvudrollen.

Hur mycket betyder träningen?

­– Träningen betyder allt. Den har blivit en källa till så mycket. Träningen är något jag belönar mig själv med, får en kick utav, känner en frihet av och något som dämpar stress och löser ”världsproblem”. Jag trodde aldrig att träningen skulle få en sådan plats i mitt liv. Att jag vågade testa mig fram och börja springa, är det absolut bästa med hela min resa. Jag älskar att springa! Från att i mars 2016 orkat springa 500 meter till att i dag orka springa 1 mil. 

Så klarar du av att springa milen

Hur tänker du kring kosten?

– Jag bestämde från början av min resa att jag ska äta på ett sätt som jag kan fortsätta med resten av livet. Även den dagen jag har barn som jag ska laga mat till. Vanlig husmanskost – fast i mindre portioner än vad jag åt tidigare.
– Tidigare gjorde jag fler dåliga än bra val under en dag, rent kostmässigt. Därav min övervikt. Nu gör jag fler bra än dåliga val. Jag tycker det är ett skönt och snällt sätt att tänka på.

Du skriver om att din livsstilsresa handlar om att göra aktiva val. Hur gör du?

– Jag har alltid en plan med min dag. Hur jag vill må, vad jag vill äta och vad jag vill träna. De flesta dagarna följer jag planen helt. Andra dagar gör jag inte det. Då har jag ett val: Jag kan välja att se det som ett misslyckande att jag inte gjorde som jag hade tänkt. Eller att välja att se att allt jag faktiskt gör för mig själv är en vinst.

Nu har du dessutom börjat föreläsa för att hjälpa andra, vad kul!

– Att få föreläsa är en dröm för mig! Det känns helt fantastiskt att märka att min historia kan inspirera andra. Och responsen har varit enorm. Alla människor är så otroligt snälla. Inte en enda gång har jag fått en tråkig, elak eller nedvärderande kommentar. Bara positiva, peppande människor som beskriver hur dom inspireras och imponeras av mig.

Du skriver att du har lite panik inför en exakt vikt som läkarna har gett dig, inför en operation. Vad handlar det om?

­– Det är en bukplastik jag väntar på att få göra. För att få den operationen behöver jag gå ner till ett normal BMI. Därav en speciell siffra som gett upphov till en del panik och stress. Men nu har jag landat i en känsla där jag tänker att jag ska träna det jag tycker är roligt och äta det jag vet att min kropp mår bra av. Nu pausar jag från att ha ett sånt enormt fokus på vågen. Fokus är i stället att må bra. Målet för operation kommer jag att nå, men utan stress.

Det verkar vara en rätt komplicerad operation – får vi från Vardagspuls höra av oss när du har gjort den och få höra lite mer om hur det har gått?

– Absolut kan vi göra en uppföljning då.

Om du skulle ge något råd eller säga något till någon som läser det här och är precis där du var, när du var som tyngst, vad skulle du säga då?

– Detta är så svårt. Men de jag skulle vilja säga är: Jag vet hur du känner. Det känns svårt, kanske ibland helt omöjligt. Men med små, små steg kommer man också framåt. Börja sakta och ändra små saker i början. Var snäll mot dig själv och tacka dig själv för varje gång du gör bra val. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att göra en sådan här resa. Men man har så otroligt mycket kraft och styrka inom sig.

Frida Rosén

Namn: Frida Rosén
Ålder: 27 år
Gör: Elevassistent på en särskola
Bor: Kalmar
Mål för 2017: Wings for life, Springa över Ölandsbron. Kalmar mini-triathlon (simma 500 meter, cykla 18 km och springa 4,2 km).Och så vill jag göra en tatuering med en textrad från en Håkan Hellström-låt: ”Du kan gå din egen väg.”
Blogg: hejnyalivsstil.blogg.se
Instagram: rosenfrida